Aftonbladet – 11 augusti 1855, sida 3

en bondeslägt med det alldagliga namnet Hultgren, som förtjenar utmärkas bland sällsyntare öppenbarelser på antropologiens vidsträckta fält. Bländ sex snnu lefvande syskon, fem bröder och en syster, är ingen som icke mer eller mindre förtjenar utmärkelsen att nämnas bland ovanliga feromener af snille, kraft och skicklighet; alla äro de välförtjente af samhällets. beundran, högaktning och tacksamhet. Men bland dessa syskon mä synnerligast omordas yngste brodren, drängen Gustaf Hultgren, född är 1828. Denne unge man har Försynen utrustat med de rikaste gäfvor. Visserligen i ett hänseende vanlottad; nemligen på helsa, eger han likväl bäde yttre och inre företräden som de fleste sakna. Bland de ytire och materiella må nämnas bans konstfärdiga skicklighet i svarfva, snickra, måla, gravera; bland ädlare konster hans stora anlsg för porträttteckning, klavåroch orgelspelning. Bland de inre, andeliga sällsyntheterna framstå: denna outsägliga längtan efter allt högre vetande, detta rastlösa sökande och forskande inom menniskosjälens djupa schakter, denna skarpblick, sorfi uppfättar och ordnar allt, enligt tankelagarzes rätta anvisning. Utom ett anderikt studium at vår heliga Bibel och djupsinniga, andeliga skrifter, bar hvarken Im. Kants kritik öfver det teoretiska och praktiska förnuftet, eller Descurets utförliga skrift om passionernas förhällande till sjukdomarne, lagarne och religionen, ej heller doktor Lagbergs tänkvärda afhandlitgar oms bydroterapien blifvit främmande för den unge mannens forskningsbegär. Men ej nog med attyhan läst och uppfattat dessa skrifter, ban har äfven dervid gjort sins ganska märkliga betraktelser och anmärkningar. Skulle nägon högsinnad Mecenas inom värt land, som genomögnar dessa rader, äska bekräftelse på uppgifterna, kan sädan erhällas af för:ämlingens prestersksp, under adress: Pastorsembetet i Vestra Ryc och Svinhult, Ekesjö och Rydsnäs. Kunder denne efter kunskapsljus och utveckling trånande ynglirgasjäl blifva frigjord från de hinder som nurmö.a i den unge mannens obemedlade belägenhet och han, genom någon enskild beväågenbet och frikostigset, eller på allmän bekostnad, försättas i tillfälle att ut: veckla sina ovanliga anlag, vore detta en välgerniog, som säkerligen skulle finna sin ljufva belöning.,;