Aftonbladet – 10 augusti 1855, sida 2

inrättar hon sig på ett så enkelt och klokt sätt uti sitt landtliga lif, hon har ett så vidtomfattande sätt att tänka, känna och attförstå saker, hon är så föga tillgänglig för de stackars goda landtfruarnes tusentals svagheter, att man verkligen ej kan afhålla sig från att beundra.henne. Betänk att hon lefver hela året om här, ensam i en by, och att hon förblir främmande för ortens sqvaller, att hon icke skriker, icke bites, icke vredgas, icke förtäres af nyfikenhet... Afund, motvilja, fördom, oro i både kropp och själ... allt detta är henne obekant... Medgif att hon är ett underverk. Hvarje dag, från klockan elfva, är hon klädd i en kapott eller klädning af jerngrått taft och i hvit mössa med långa hängande band; hon tycker om att äta och att låta äta; men hon -äter måttligt och tillåter andra att följa, hennes exempel. Syltning, frukttorkning, insaltning och dylikt mera är anförtrodt åt hennes hushållerska. Hvarmed sysselsätter hon sig då och huru. tillbringar hon sin dag? Läser hon kanske? torde man fråga. Nej, hon läser icke, och sanningen att säga, bör man väl också tänka på andra, när man låter trycka en bok. Om vår Tatiane Borissowna en vinterdag ir ensam, sitter hon vid ett fönster och stickar helt lugnt på sin strumpa; om sommaren, i liknande fall, vandrar hon ute i trädgården, der hon planterar och vattnar blommor, låter rensa blomsterlanden från ogräs och träden från mask, sätta stöttor vid trädelningarne och sanda gångarne; men hon kan ifven leka hela timmarne med bakgårdens vefjädrade. invånare, med kattungarne och lufvorna, hvilka hon sjelf matar. Hon sysjelsätter sig mycket litet med-hushållet. Om on oförmodadt får en hygglig ung granne, lir hon särdeles lycklig; hon ger honom plats