Aftonbladet – 10 augusti 1855, sida 2

som redan hade anlandt ul Dasra. båten, öfverlastad och tungrodd, stötte icke långt ifrån Korna (vid Tigris och Euphrats sammanflöde) på en hög klippa och nedsjönk fem famnar. Då araberna i grannskapet märkte skeppsbrottet, plundrade de den sjunkande båten och angrepo tillika flottarne som åtföljde densamma. Af hela den praktfulla samlingen kom blott enbal och fyra små kistor till Basra. Enligt bre? derifrån och från Bagdad i slutet af Juni har man ej hopp at kunna upphemta någon del af de försjunkaa varorna. Till fransmännens missöde vid detta tillfälle kommer ytterligare, att befälhafvar:n på Manuel icke hade tillräckligt starka linor och vindspel för att kunna få ombord på sitt fartyg tjurkolossen, den enda artikel som ölefde olyckan, i följd hvaraf han ej !an till Europa hemföra något annat än de redan förut i Basra liggande, England tillhöriga marmorstyckena. Att fotografier förut blifvit tagna af stenbilderna, har redan blifvit -berättadt, äfvensom att kopior af inskrifterna blifvit skickade till England. De utmörktaste bland de gistnämda skola enligt Athensuvo på britiska museums bekostnad dgch under öfverste Rawlinsons ledning utgifvas i tvenne litografierade band. Derjemte utkommer-i Asiatic Journal en utförlig kommentnrie deröfver af Rawlinsonr. Efter Marlboroughs modell och på semma ställning skall nu begynnas byggnaden af ett nytt kolossalt linieskepp, som erhåller namnet Victoria. Enligt Hampshiretidhingar är. det regeringens afsigt att, till förekommande af rymningar, till ön Wight förlägga: depoterna för alla de på Krim varande regementen. Gazette berättar att generallöjtnanten sir James Ferguson blifvit utnämnd till guvernör i Gibralisr. Derjemte innehåller officiella bladet det. meddelande, . att, .de på Krim tjenstgörande generalmajorerna Barnard, lord Rokeby, sir W. J. Codrington, Markham och sir J. Y. Scarlett (den Bstnämde befälhafvare för kavalleriet) blifvit för den tid de asnvändag i Orienten utnämnde till generallöjtnauter, och 13 i Krimarmån -tjenstgörande--öfverstar öfvenledes pro tempore till brigadgencraler. TYSKLAND. ot Hannoversche Zeitung :meddeler följande proklamation angående förändring: af gtundlagen af den 5 September 1848: Monbrillant den 1 Aug. 1855. Georg den förste med Guds näde Hannovers konung, kunglig prins af Storbritannien öch Irland, hertig af Cumberland, hertig af Braunschweig och Lineburg etc. etc. Genom förbundsbeslutet af den 23 Augusti 1851, hvilket vär kunglige fader, högstsslig hans m:t konung Ernst August ovilkorligt biträdt, älades oss en förpligtelse att underkasta författningen af 1848 en pröfning och bringa den i öfverensstämmelse med förbundets grondlagar, så vidt den stär i strid med dem, Det äligger 9ss såsom förbundsfurste att erkänna och iakttaga de i förbundslagarne föreskrifna bestämmelser för landsförfattningarne. Våra höga företrädare i regeringen hafva ända från förböndets grundläggande i patenter och författningsurkunder erkänt förbundets grundlagar säsom högsta auktoritet för de tyska landsförfattningarne. Denna grundsats har sednast blifvit sanktionerad i 2 af landsförfattningslagen af den 6 Aug. 1840 och har till och med 1848 blifvit i författningen bibehällea. Äfven vi vidblefvo städse denna princip: Vid vär tronbestigning trodde vi,. att det. .skulle lyckas äs att på öfverläggningens väg med konungarikets allmänna ständer aflägsna de bestämmelser frän författnipgen, som stå i motsägelse mot förbundets grundlagar. Det bar för oss varit särdeles smärtsamt att detta hopp ej gått i fallbordan. Säväl är 1852 som 1853 försöktes att. onder medverksn af allmänna ständerförsavalingen åstadkomma den nödvändiga förändringen af 1848 års författning. Båda gängerna blef denna vär landsfaderliga och välmenta afsigt af dem hvarken uppskattad som den förtjente eller understödd. Också äterstår efter dessa misslyckade försök ingen utsigt att på denna väg nä målet. Det tterstodblott att antingen i kraft af vär suveränitet och högstamaktfullkomlighet sjelfva ändra författningslagen i enlighet med förbundsgrundlagarne, eller afvakta ett utslag af tyska förbundsförsamlingen. Vi hafva trott oss böra föredraga den sednare vägen. Förbundsbeslutet af den 19 April d. å. innehåller nu ett utslag af förbundet i fråga om författningen af 1848. Deri förklaras icke allenast att denna författnings öfverensslämmelse .med förbundets grundlagar nu ofördröjligen skall åstadkommas, utan tyska förbundsförsamlingen har äfven sjelf jemfört en del af författningen af 1848 med förbundsgrundlagarne, betecknat ett ankal bestämmelser i denna författning såsom förbundsstridiga, och derjemte förklarat att dessa anmärkta punkter icke vore de enda förbundsvidriga i författtingen, Dessutom hade redan den 12 April d. ä. ett annat förbundsbeslut blifvit meddeladt, som stadgar att i första kammaren ridderskapet skall inrymmas en representation, motsvarande dess gamla råtligheter, och att man genast skall vidtaga de nödiga åtgärderna för att bringa detta beslut i verkställighet. Det gjordes dä äana ett försök att på grund af tyska förbandets utslag på öfverenskommelsens väg med den till den 15 Juni detta år inkallade: stänlerförsamlingen åtminstone åstadkomma en annan sammansättniog af kamrarne och en förändring af valordniogen. Äfven detta beslut har tyvärr förblifvit fruktlöst. — Ständernas konstitutionsutskott fgaf till kamrarne den 11 i förlidne månad, ett förslag till adress till oss, äfvensom till ett svar till vår ministår, hvari förbundets befogenhet att dömma författningssaken förnekades äfvensom det omöjliga samt säväl emot förbundslagarne som vårt koungarikes författning stridande vilkoret, att undanlraga tyska förbundsdagen allt inflytande på författingsangelägenheten. Vi bafva deraf måst komma ill den öfvertygelse, att hvarje vidare förhandling ned ständerna af 1848 icke skall föra till målet. Vi afva till följd deraf beslutat, att icko längre för. röja författningens revision, utan genast bringa till ferkställighet tyska förbundets utslag i enlighet med b S af landsförfattningslagen, såsom vår förordning uf denna dag innehåller. Vårt ministerräd har af ss blifvit anbefaldt att låta dessa våra allerhögsta faigter vara dess rättesnöre; och hysa vi äfven det örtroende till. våra trogna undersåter och isynneret till alla våra embetsmän, att de erkänna våra, aflåtligt på landets väl riktade sträfvanden och icke rista i skyldig hörsamhet för vär allerhögsta förording af denna dag. Denna proklamation skall u pr gas i första afdelningen af lagsamlingen. Gifvet. lonbrillantden 1 Aug. 1855. (L. 5.) Georg Rex. on Brandis. Grefve Kielmanorsegge. v. Bothmer. . AÅ. Daeckan w Rarraoc Mn ML Tr HK v