Aftonbladet – 7 augusti 1855, sida 3

trast, som vore värd sina reflexioner, men vi ge hela anhanget på båten och förfoga oss in i societetsrummen i stora hotellet. Här är oss ljuft att vara, ty blinde Olin sitter vid pianot och sjunger några af sina täckaste romanser för ortens täckaste flickor. Hr Olin är en lycklig natursångare, som skulle skörda bifall hvar som helst, der man vet att värdera den sanna förtjensten. Hans föredrag är enkelt och känslofullt, måhända alltför känslofullt och gsgentimentalt, hvarföre hela hans varelse och lif tyckes vara gifvet till gamla mamsellers och fröknars bihang genom lifvet: Vill du seoch höra något mera inom detta hotell, så kan du på egen hand besöka stora salongen, der fru Lessing gifver en musikalisk soird, biträdd af en ung älskvärd sängerska från Lund; sedan kan du deltaga i balen, gom efter vanligheten är shögst animerad. Du träffar här större delen af: ortens nötabiliteter jemte många danskar, och kan efter böhag taga dig en strausservals eller champagnegalopp; men akta ditt hjerta för Amors glödande skott och den sjuka, som i skymningen förderfvar; ty här finnes mången smäktande blondin och eldig brunett, gom kan ställa till en revolution i ditt inre. Skulle du i denna samling finna dig något klämd inom etikettens snörlif, så kän du begifva dig ned till böndernas präktiga danssalongn, der det icke är så förbaskadt noga. Äfven här kan du roa dig tappert och svänga omkring med de leende bondflickorna, lika taktmessigt som med fröknar och mamseller. Men skulle du olyckligtvis vara mera intresserad af spel än dans, så kan du vandra ned till det gröna bordet, der dukaterna rulla .... tyst, tala inte omvet! Låtom oss dock heldre göra ännu en sväng i det gröna och kasta en j afskedsblick på det brokiga söeneriet! Solen är i nedgången, och hennes sista strå