Aftonbladet – 7 augusti 1855, sida 2

Den andra måemoiren till franska kejsaren angående Hrim-expeditionen. (Siu! från lördagsbl.) Rätta planen för fålttäget. nSedan de diplomstiska betinkligheterna blifvit undanröjda och de för Frankrike lagda hinder öfvervunna, kunde inän vilja från inrikes politiken och landets ställning i allmänhet hemta skäl emot förslaget att kejsaren skulle resa. Dessa skäl äro kända; de hafva blott en underordnad vigt invid det allmänna bifall som skulle skänkas kejsarens beslut och följa honom på hans nyttiga färd. Jemte allmänna opinionen står också armäens tycke, och detta bör man -tillräkna stor betydelse. Soldaterna skulle med förtjusning emottaga kejsaren vid hans landstigning; de skulle med hänförelse se honom bland sig, och de skulle hemta nytt mod af hans närvaro på valplatsen. Hedern fordrar det. Napoleon I:s brorson har andra och högre pligter än de ömkliga konsiderationer som en rädd kamarilla och en bakslug politik nu några månader gjort gällande. Förut fanns det mäktiga skäl för hvilka kejsaren ej borde resa; hu finnes det icke mindre mäktiga skäl för honom att återkomma till sin första plan och att utföra den. Lugn herrskar i landet; välmågan utvecklar sig der; partierna äro vanmäktiga. Under dessa omständigheter finnes intet hinder för denna resa. Dess nödvändighet, som vi gjort till ett slags grundsatts, kan icke nu förnekas vara för handen af någon annan än fruktan eller förräderiet. Så skall det anses bland armen och folket om kejsaren icke reser. Vi böra nu säga hvarföre denna resa är nödvändig, och hvilka dess ovärderliga följder skola blifva. Andra bombardementet emot Sebastopol började den 9 April och varade nära 17 hela dygn. Elden var väl dirigerad; de särskilda vapnens officerare uppförde gig på ett beundransvärdt sätt; soldaterna visade prof på tålamod och tapperhet utan gränser. Fyra till fem hundra artilleripjeser spr:dde död och förödelse bland ryssarne och deras försvarsverk. Emelleriid svarade ingalunda resultatet emot väntan; eller rättare, vi säga det öppet, resultatet var negativt., Här öfvergår författaren till en redogörelse för de ryska verkens belägenhet och uppgifver specielt hvad som blef resultatet af andra bombardementet, hvarefter han fortsätter: Vi gifva icke det nu olämpliga rådet att alldeles afstå ifrån belägringen; vår afsigt är icke att smickra hätska passioner och glädja fienden; men vi råda kejsaren att tillg vidare iaställa belägrinzsoperationerna ooh en gång för alla rätta den tydligt oriktiga plan som låg till grund för expeditionen till Krim. I stället för att företaga en belägring bör man företaga ett fälttåg; tiden brådskar, årstiden är gynnsam; klokheten fordrar att man utan uppskof griper verket än. Vi siga således icke, att man bör upphäfva belägringen, återinskeppa materiel och trupper, utrymma Kamiesch och Balaklava. Utförandet af vår plan fordrar icke dessa offer, som skulle vara påkostande för Frankrikes och Englands ära och högst kännbara för deras sgkattkamrar. Vi påstå att man bör inställa en eld, som icke är verksam nog, lemna 50 000 man för att försvara lägret och de eröfrade pösitionerna samt sätta i verket ett nytt anfallssystem mot ryssarnes egentliga på halfön utbredda stridskrafter. ONT DEE OEI AE