Aftonbladet – 4 augusti 1855, sida 3

man och som för knappt ett år tillbaka utgått från seminarium; jag fann denna prestman i salongen sittande på kanten af en stol nära dörren. Mardari Apotlonytsch tog nu som alltid emot mig på de: mest förbindliga sätt; han är en mycket god och hjertlig man, och han tycks ha ett verkligt nöje af hvarje besök han emottager. Presten steg upp och betraktade mig. Ett ögonblick! ett ögonblick ! sade Mardari Apollonytsch till den unge prestmannen, utan att släppa min hand, dröj qvar; jag har redan tillsagt att man skall bjuda dig bränvin. bJag förtär ej bränvin,, mumlade oroligt presten, i det han rodnade ända upp till hvitögat. Nå, men hvad är det der för historier? svarade Mardari Apollonyterch. Hör bit, Mischka! Eouschka! Sätt fram bränvin åt vår gode fader, och det genast! Straxt derpå inträdde Eouschka, en lång och mager, sjuttioårig tjenare, bärande ett med bränvin fyldt vinglas på en bricka, på hvilken var inristad en grupp af badande nymfer; dock återstod af denna målning blo:t de mest framstående partierna. Presten framhärdade i sin vägran att förtära det honom erbjudna bränvinet. Drick då, käre fader, drick! Se så, inga grimaser nu; här hos mig, ser du, brukas ej sådant, återtog adelsmannen i en mild, men. uppriktigt förebrående ton. Den stackars presten åtlydde omsider uppmaningen. Nå väl, nu må du aflägsna dig, käre fader!, Presten tackade Mardari för hans välvilja, medelst nickningar med hufvudet. Det är bra, det ar bra! En förträfflig ung man, det kan jag försäkra,, sade Mardari Apollonytech, i det han med blicken följde presten som aflägsnade sig; jag är ganska nöjd med honom, ehuruväl han ännu är — bra ung. Nå men ni, min kära granne, hur står det till med er?... Se så, låtom oss nu