Aftonbladet – 4 augusti 1855, sida 3

3å att sätta oss derute på balkongen! Hvilken herrlig afton! Aftonen var. så vacker man kan tänka sig. Man serverade tå åt oss. Säg mig, jag ber, bästa Mardari, de der kojorna som ligga liksom afskilda der borta på vägen bakom dälden, tillhöra de er? Ja visst; än sedan? Tillhöra de verkligen er? Nå väl, bästa Mardari Apollonytsch, det skulle jag i sanning aldrig kunnat gissa till; men det är en synd som ni har på ert samvete och som jag nu har reda på. Trånga, eländiga, afskyvärda kojor, och ej ett enda fräd, ej en enda buske omkring dem! Icke ens en fiskdam, ett litet träsk för änder att plaska uti; en enda lund blott, och i det ömkligaste skick. Har ni då ej kunnat hitta på ett bättre ställe? En jägare har omtalat för mig att man fråntagit dessa olyckliga några hampåkrar som voro deras enda hjelpkälla. xOch hvad vill ni då man skall göra af jordeboken ? svarade Mardari Apollonytsch. Ah, den jordeboken, den jordboken! (Han tryckte högra handen hårdt emot nacken.) Jag spår ingenting godt af denna jordebok. Om jag tagit ifrån dem hampåkrarne, om jag icke låtit gräfva några fiskdammar åt dem, så är det derföre... med ett ord, det der är saker som... som jag ganska väl känner sjelf. Ser ni, mina herre, jag är en mycket enkel man, en forntidens man; hvad man gjorde före mig, det gör också jag; herrn är herre, bonden är boude; seder hela mitt system ! På så klara och öfvertygande argumenter gafs ej något svar. Och sedanx, återtog han, det der atället, hvarom ni talar, de der bönderna som bo der, äro elaka menniskor; jag har redan förvisat dem från min åsyn. Det är isynnerhet två familjer som min salig far ej kunde tåla, ... Jag har ej glömt det; och ser ni, jag har alltid gjort den iakttagelsen, att om fadern är tjuf, är sonen det också; tänk om den saken