Aftonbladet – 3 augusti 1855, sida 3

ren skulle resa till Orienten ieke var annat. än en fantasi; om detta förslag hade den dubbla olägenheten att väcka obehag både hos: England och Österrike; om kejsaren, då han blottställde sig på Krim, i Kamiesch eller Balaklava, gagnlöst utsatte sig för att hans anseende skulle ofantligt sjunka, så kan resan likväl numera under andra förhållanden blifva en allvarsam sak; många, och vi bland dem, anse den till och med som en tvingande nödvändighet. Vi hafva ej tillträde till kejsarens rådsal; vi hafva icke andra medel för att låta vår årigt framkomma, än publiciteten, en utväg som är gemensam för alla. Vi vilja göra bruk af den i moderata termer, utan att brista i den vördnad vi böra visa kejsaren och den försigtighet som ämnet bjuder. Nu behöfver ej kejsaren fästa sig vid de skrupler som baron Hiibner kunde vilja framställa i Österrikes namn. Det är klart för alla att kabinettet i Wien icke är sinnadtanvända tvångsmedel emot Ryssland. Förslaget att bestämma en ny bas för underhandlingarne, hvilket framkom genom bemedling af grefve Buocl, bevisade för den minst klarseende att Wienerkabinettet i allmänhet icke sökte annat än att ännu för ett fälttåg uppskjuta sitt aktiva deltagande i orientaliska förvecklingen. Då Wienerkabinettet fäste sig vid detta statu quo ante-politikens halmstrå för att begränse -yska skeppens antal i Svarta hafvet, så lemaade det ingen i tvekan om sin innerliga motvilja mot att kompromettera sig hos Ryssland; dess hundraårige. bundsförvandt, och förena sig med Englånd och Frankrike, dess naturliga motståndare. Kejsaren har således en ganska plausibel anledning att icke fäste afseende vid baron Hiibners apwärkningar, i fall de skulle förnyas. Hvad heträffar England, så är hindret upphäfdt; dess betänkligheter äro helt och hållet skingrade. Engelska regeringen har gifvit kejsaren lysande: bevis på sitt förtroende till hans personliga politik, till bans kännedom om situationen, till hans bestämdhet och måtta som han bevisat i mångahanda omständigheter. Här är icke fråga om att afbandla detta förtroende, att undersöka om engeska regeringen handlat klokt deruti från engelsk synpunkt sedt. Hvad som här bör visas och som imgen skall bestrida är att England visat en okonstlad och upprigtig beundran för kejsarens person, karakter och talang. England känner att det har behof af honom, af hans förbund, hans. medverkan, vi hade så när sagt af hans beskydd. England har hastigt förlorat sin vackra armå; det har misslyckåts till sjös som till lands, och kriget emot Ryssland kan det ej fullfölja utan den verksammaste medverkan af franska suveränen. Det finnes slutligen izen motvilja hos engelska regeringen: emot att anförtro öfverbefälet öfver de förenade armeerna åt honom, i händelse han ville bogifvä sig till Orienten; den Har visat lifig ifver att för honom. tillkännagifve denna synnerliga ära. Det kan icke vara anndrlunda — skall man svara oss — med afseende på den förtrolighet som råder mellan det biitiska och det franeka kabinettet, med afseende synnerligen på traditionen, som är regeln vid sådana frågor, och zom fordrar att om en af de allierade makternas suveräner infinner gig på krigsteatern, han innehar och utöfvar öfverbefälet. Men betänkligbeter af en helt och hället partikulier beskaffenhet skulle dock ha kugnat uppstå inom britiska kabinettet, och vi veta från säker källa att icke den ringaste tvekan der visat sig. England .har således upphört att känna något misshöje med kejsarens orientaliska resa; det har sjelf undanröjt sina sednaste enmärkningar; det har nedtystat hviskningarne af den jalousi, som det i början förnummit. Det är till och med färdigt att förklara sig nöjdt med kejsarens nyck och bevisa honom sin sjelfförsakelse, i fall han beslutar resa till Orienten och taga om band ledningen af ett allvarsamt fälttåg på Krim. Då vi efforo att grefve Colonna-Walewski skulle intaga utrikesministerns post i stället för Dronyn de Lhuys, hvars: öppenhjertighet kunde vara annorlunda; framförallt då grefve Persigny kallades: till en af. kejsardömets vigtigaste poster, så kände vi en: innerlig tillfredsställelse och sade med stolthet: kejsaren bryter med det förflutna; han skall handlal Aa BOT FOR AA KR