Aftonbladet – 3 augusti 1855, sida 2

för att förskona er för hans anblick, återtog Fomapr, pekande på bonden; men det är så, att... Sy Låt honom ligga qvar der; rör honom icke.n Bonden såg på nit ugder lugg. Jag hade föresatt mig att görå uWlt för att söka befria den olycklige. Han höll sig helt öch hållet orörlig. Vid Jyktekenet kunde jag skåda-hans bleka och-skrynkliga ansigte, Hans gula och slappt häögande ögonlock, hans oroliga blick, bans afmagrade lemmar... Den lilla flickan Iåg utsträckt på golfvet rakt emot denne maas fötter. Foma satitesig vid bördet och höll händerna för ansigtet. En syrsa sjöng i en vrå... regnet piskade häftigt på taket och trängde sig in genom fönsterspringorna; vi voro alla lika tystas Foma Konzmitseha, sade bonden med dof och svag röst; shä, Foma Konzmitsch! Hvad vill du mig? Låt mig gå. (latet svar.) Låt mig gå... hungern . .. ja, ser du, hungern. .. låt mig gåls Jag känner er,, svarade sträft Foma; hvart gån j, då j blifvit fria? At stjäla, att återigen stjäla. Låt mig gån, upprepade bonden; du vet ju, iatendenten ..: -utfattiga, förstörda .s. ah, ah, låt mig få gå Ip Utfattiga!... Men i alla fall hair man inte rätt alt stjäla. Låt-mig gå, Foma Konzmitsch... tag ej lifvet af oss... Er... du vet ju:.. hänpinar 085... ha! ha! Foma vände sig om, Bonden ryste, och vred sig som om han lidit af ett gvårt feberanfall; hans hufvud gick upp och ned, och han audades tungt. FLåt mig går, upprepade han med en till vansinne gränsande förtviflan; för Guds skull släpp mig lös .... jag. skall bedja; ja, jag skall bedja för dig... betänk då hungern... att