Aftonbladet – 3 augusti 1855, sida 2

detta träd som skogvaktaren hade kullslagit bonden; han höll konom under sig och band hans händer bakpå ryggen. Sedan detta var gjordt, steg han upp och uppreste skogsåverkaren på fötter. Lenne var alldeles genomvåt, höljd i trasor, hade osnyggt och okammadt skägg. En eländig, utmagrad häst, halft betäckt af ett trasigt ticke, stod helt nära ett hjulspår. Skogvaktaren sade ej ett enda ord; äfven bonden teg; men han skakade suckande på hufvudet. Släpp hoxom, sade jsg i örat på skogvaktaren; jag skall betala dig trädets värde. Han gaf ej något svar. Foma fattade med venstra handen i hästens betsel, medan han med den högra fasthöll skogsåverkaren vid hans bälte. 5e så, framåt nu, dia korp!s sade skogvaktaren sträft. Yxan då, yxan!s mumlade bonden. Du har rätt,, återtog Foma, det är inte a att lemna yxan qvar; och han tog upp en, Vi begåfvo oss åstad. Jag slutade tåget. Regnet började åter nedströmma; snart kom en förfärlig skur. Det var med obeskriflig möda vi kunde hinna tillbaka till kojan. Foma släppte hästen midt på gården, sedan han likväl först hade stängt grinden; derefter band han hundarne, förde fången in i rummet, löste hans fjsattrar och lade honorh med i en vrå. Den unga flickan, som hade insomnat. nära ugnen, vaknade upp helt hastigt och betraktade oss under tystnad oct med förskräckelse. Jag satte mig ned på bänken. j sHm, hm, hvilken förfärlig regnskur ls a Foma, sni gjorde rätt i att dröja qvar hät, Vill ni icke ligga et till hvila en stund? Tack Ia Å Jag berde stänga in den der i ett kyffe,