atelier i Paris, der han aftog sin halsduk och sett dskefter orörlig.på en stol; under det kopstaära modellerade havs skarpa drag. Uader hans vistande der. insläpptes icke någon annan. Men en morgon hörår Praådier utanför dörren en väns röst, hvilken hao på lång tid icke sett, och uibsd sig derföre tiilständ a! personen tom satt för honom, att litå den berömde piani:tea Z.mmermann ioträda. Deone kånde icke den som mode!lsrades, talade derföre blot ett ps: ord med sin vän och satte sig derefier vid foriepia not. Kåra Zimmermanu, sade Pradier, i rumme: bredvid är en ong flicka, som stuadom -tjenar mig till modell och har en utmärkt vacker röst. . Om pi ville låta henne sjunga något, skulie det säkert in tressera her:n der, under det för honom tröttande stillasittsadet. Zimmermann bemtade då den ora kriog. 16 åriga vackra flickan, och, sedan hön sjangi en säpg, sade han hänryckt: Ni har ypperliga aölag och en utmärkt röst; vill ti icke gå i Conserratoriet? — Det är min högsta önuskan, svårade den unga flickan, men mina föräldrar åro gamla och sjukligas. För att försörja. dem, tjenar, jag såsom modell för konstöärerna och sjunger i kafiehusen. Om jag lät upplaga misg i Conservatoriet, skulle mina föräldrar dö al huoger.n — Lit det icxe bekymra er,, sade med djäp st mwå männen som satt för Pradier, gå ni blott in i Conservatoriet; jag skall sörja för edra föräldrar.n — Flicken säg förundrad och,tviflande på mancen; Pradier Emålog och Zimmermann gladde sig öfver sin protegås lyckt, wutaiade varmt sin t2cksägelse och slutade sålunda: Må det tillätas migs.att fröga med hvem jag har den äran ati tala?. — Med general Cavaignac., svarade dem tilltalade kort, utan att förändra ea min. Men Ziunmermann iastg alt den man, som med ett ord förmådde att sätta ex armö af 500,000 msn i rörelse, äfven väl kunde göra sig en glälje f att varafvälsörare i tysthet.