stR ERRIN AEA RT teg Hon rymde bort med en borgare, som rdste härigenom,d; (me a ; -Barnet vaknade och. började skrika; den lilla fic-tr, som instirktmessigtdolt sin förlägenhet genom att Hälla bönderna för avsigtet, reste sig upp för att kasta en blick i vaggan. cl ; Se dero, rade Bireouk, sgif honom detta. Och han räckte fickan ett dihorn, fyldt med mjölk. Hon öfvefgaf mig; må så vara; men höh öfvergaf ock sitt lilla barn,, återtog han med låg röst-och pekande på vaggan. fana gick fram till dörren, stannade och vände sedan om tillbaka. i Ah, baryne, ni.skall icke gerna äta af värt bröd ocn, Gudnås, det är nu som alltid, så, att vi ej hafva anäat än bröd., Jag äricke hungrig. il sj Jag bakade bröd för fem dagar sen; bröd ha vi; men-det är också allt hvad jag kan bjuda er. Att sätta fram tköket. hvarull tjenar det? Jag har vj något tå. Jag går nu att se efter bur det är med er häst., Hangick ut och drog igen dörrn efter sig. Jag kastade åter mina blickar ht och Mit; rummet sybtes mig. ahnuw dystrare än förut. En skarp-röklukt villehämma min-andedrägt. Den nga flickän förändrade ej ställning och bade oupphörligt ögönen fästade på gulfvet; emellanåt rörde hon på vaggar; slutligen uppdrog hon blygsamt lintyget öfver sina axlar och. hennes nakna fötter nedhängde .orörliga. Fvad heter du ?s frågade jag henne. : Onlitan,. svarade flickan, i det hon ännu mera. sänkte, sitt sorgsna ansigte....; .skogvaktarn inträdde åter och satte sig på bänken, -Orkanen; aflägsnar, sig, sade han efter ett RT RR så vill, skall jag följa er till skogsbrymet: