Aftonbladet – 31 juli 1855, sida 3

el fjol? Det är sannt,; att i fjol var hon inte så vacker ; men förut ... Lemnom den saken, mina herrars, sade i föraktlig ton en högväxt, mäger man, med reformar, friserad och pomaderad; han -var troligtvis kammartjenäre ; må han bara straxt sjunga för oss sin favoritvisa, men sjunga den väl, så får han sedan vara i fred. Nå väl, börja då, Koupriahe Afanacytsch. Ja, ja;, instämde de andra, bravo Alexandrå, väl påhittadt, du hederlige Alexandra!) Låt Höra då din visa, Koupriane; låt höra din visa la Stället är icke passande, svarade ståndaktigt Koupriane; här äro vi på herrskapets kontor. sHvad pratar du för slag?... Aha, jag förstår, du -Bpekulerar på att bli bokhöllares, sade Constantin med ett hånskratt; je, så är är det, min själ, så är det! Men jag skulle trå att allt här beror af nådig fruris, svarade den olycklige fåfänge. Ah, kan man se, kan manse hvilka högtflygande planer den skälmen Kår! Ha, ha, bals Alla började skratta; ett ögonblick hade jag den tankan att hoppa ut genom fönstret, för att slippa höra mer; men, jag insåg att det hade varit mindre välbetänkt och jag beslöt att tömma kalken i botten, belst jag icke far mig det Minsta besvärad i min. enslighet. I gruppen af den skrattande betjeningen var det en som skrattade högre än alla de andra; han tycktes vara något öfver femton är, troligtvis en son af någon aristokrat bland betjeningen; han hade vest med messingskaappar, penseförgad halsduk och permissioher soft Ej. hade följt den unge mannen i växten. SAh; Kouprianes, såde i skärätsam ton min ) I Ryssland ger ofta tjenstfolket feminina ändelsen åt karlnamn, då de vilja ställa sig väl.