Aftonbladet – 31 juli 1855, sida 2

kade på dörren till det ruva hyari jag befenn mig. Åha, je, jag vets, sade rödhåringes, och dörren slogs åter igen. Min värd gick fram till ett bord, satte sig, tog med ena handen en journal; med den andra en stchety) och satte kulorna i rörelse, ej med pekfingret utan med långfingret, hvilket är vida elegantare. Bokbållaren inträdde, Hvad är på färde?s Sidon är kommen till Goloplek. åha, han är välkommen. .. Vänta, vänta... tst! Se till der inne om den der främmande herrin sofver ännu, eller om han vaknat. Gå sakta.n Bokhållaren inträdde mycket försigtigt i det rum hvaruti jag befann mig. Jag hade lagt hufvudet mot skjutväskan, som jag begagnade till en fyllnadskudde och jag hade ögonen tillslutaa för tillfället. Jag hade tre särskilta orsaker att hålla mig stilla. Först och främst behöfdes ännu för mina trötta lemmar den hvila som vinnes genom en liggande ställning; sedan ville jag ej vara en fredsstörare under detta tak, som gaf mig ett skydd; slutligen uppförde man för mig en komedi; och jag ville njuta deraf; ty detta nöje vankas sällan i provinserna. Jeg bör vidare tillägga, att jag, såsom godsegare ej kunde annat än draga nytta af att se huru allt styres och förvaltas i sjelfva detta land der den bästa ordning tycks råda på vissa domäner. stan sofvers, hviskade bokhållaren efter att sakta hafva stängt dörren. Min värd mumlade sakta några ord mellan ) Liten öppen fyrkantig låda, försedd med någob krökta messingstrådar med påträdda benkulor, som begagnas för att med lätthet och större säkerhet förrätta alla aritmetiska operationer.