Aftonbladet – 28 juli 1855, sida 3

Denna handling var försedd med ett sigill af tre tums diameter; det var hufvudkontorets å Ananief sigill. Under sigillet var tillagdt med föga vårdad stil: Verkställes ofelbart. Elena Losniakoff.n Är det godsegarinnan sjelf som tecknat sitt namn underst på sidan? frågade jag bokhållaren, som syntes helt förtjust öfver detta afbrott i den eljest vanliga enformigheten på hans kontor. : Om det är hon sjelf? Visserligen är det hon; i annat fall skulle den der ordern ej ha större verkan än ett blankt pappersblad.v Ni skall då afskicka detta till burgmistern? Nej; han skall komma hit och läsa det; jag ville säga: man skall läsa det för honom; ty vår burgmister kan ej läsa sjelf. — (Ny tystnad.) Nå, säg, återtog sedan bokhållaren, med sitt besynnerliga småleende, hvarunder hans haka blef lika blank som ett äpple; atycker ni att det hör är... att det är bra skrifvet? Åh ja, rätt bra.n Jag bör nämna att det icke är jag som satt upp skriften; det har bokhållaren Koskenkyne gjort; han är en mästare i dylikt. Huru? Går det så till hos er, att man först sätter upp orderna i koncept ? Ja visst. Man kan väl icke helt vårdslöst kasta ut dem på peapperet. Huru stor lön har du?x Trettiofem rubler och fem rubler derutöfver till stölar. sAhba, och du finner dig belåten? Visserligen är jag belåten. Hos oss anses det för en stor lycka att vara anställd vid kontoret; alla kunna ej hoppas att bli det. Jag har, Gudi lof, varit särdeles gynnad; det var derföre att jag har en onkel som är anstäld i köket.