mörka och gulnade mun; och han ver så upptagen af denna sysselsättning, att han icke såg mig. Min goda man! Hä, min goda mana! ?) ropade jag åt honom: Hör hit, min vän ! Han upphörde nu att tugga, upplyfte mycket högt sina ögonbryn och uppspärrade ögonen med en viss ansträngning. Hvad är det? mumlade han med bräkande röst. Hvar finns det någon by?. frågade jag honom. Gubben började åter tugga på sina ärter. Jag upprepade min fråga i något högre ton, enär jag trodde mig märka att han icke hade hört den. En by?... Hvad vill du då ? Jag vill söka skydd mot regnet., pMot hvad, hä? Mot regnet... du ser ju hur detregnar?, Ja, det regnar tjockt. Han ref eftertryckligt sin mer än solbräada nacke. Nå väl, det går väl för sig, mumlade han mycket oredigt och i det han slog omkring sig med armarne; shör på; när du gått igenom skogen... när du gått igenom den, så kommer du på en väg... ja, en väg; du. viker af från den... viker af till höger, du går rakt framåt, du går och går... til!s du kommer till Anavievo; kommer du icke fram till Anavievo, då kommer du in i Sitowka.! Jag hade svårt att förstå gubben; hans: mustascher voro så långa, att de gingo in i munen, och hans tunga gjorde högst illa sin tjenst. aHvarifrån är du? frågade jag honom. Hvad ?n tivarifrån är du? l ) På ryska Disduschka, lilla goda onkel.