Aftonbladet – 28 juli 1855, sida 2

in alldeles genomvåt och som frågar hvart han skall gå för att kunna torka sina kläder. pHvad är det för en herre? pJeg vet inte, jag. Han her en hund, som skakar af sig vattnet i yttre rummet; herrn är försedd med bössa. .. En säng hördes grissla i fogarne, och några sekunder zelnare öppnades en dörr; jag zåg inträda på kontoret en man af omkring femtio år, fet och undersättsig, med enhals liknande tjurens, utstående ögon, ovanligt trinda kinder och det hela mycket glänsande. Hvarmed kunna vi vara till tjenst? frågade han mig. Jag önskade få torka mina kläder.s Ni har tagit fel på dörr. Jag visste icke att det var kontor här. För öfrigt är jag villig att betala. .. Nå väl, den saken står nog att hjelpan, återtog han. Behagar ni etiga hit in? Han förde mig ia uti ett annat rum, men som icke var detsamma hvarifrån han utkommit. Kan ni finna er belåten med det här rummet? Jsg skall finna mig rätt väl här. Men kan jag få t och grädda? Aha, om en stund. Tag nu af er de våta kläderna och lägg er till hvila; tåt skall vara firdigt om fem minuter. Hvem tillhör detta herresäte ? SFru Helena Nicolsjewna Losniakoffo, svarade han i det han drog sig tillbaka. Jag blickade omkring mig; mot den tunna väggen, som skilde mitt rum från kontoret, stod en groft arbetad soffa med skinnbeklädnad, som tycktes längesedan hafva tjenat ut; på hvardera sidan om det enda fönster som fanns i detta rum stod en stol, äfven skinnbeklidd och med mycket hög rygg; fönstret vette åt gatan. På väggarne, hvilkas tspeter hede röda figurer på grön botten, hängde tre ofantligt stora taflor, målade i