Aftonbladet – 28 juli 1855, sida 2

mina steg, i hopp att der finna ett tekök, tg, socker och i det närmaste försk grädda. Min hund och jag, som begge voro alldeles genomvåta, funno nöje uti att stiga uppför de tre stegen till trappan; jag gick in i det yttre rummet, som var ett kallrum; jag öppnade dörren och... i stället för hvad man vanligtvis finner öfverallt i kojorna, såg jag här flera bord, öfverfyllda med papper, två röda skåp, bläckhorn, belagde med skorpor af torkadt bläck, mycket tunga sanddosor af tenn, mycket långa pennor, för öfrigt allt hvad som träffas på ett kontor. På kanten af det ena bordet satt en ung man, af ett tjugutal år, med svullet och sjukligt ansigte, små runda ögon, flottig panna, länga, greniga och svällande ådror. Han vsr anständigt klädd i en lång rock af grått nankin, mycket glänsande på kragen, under ärmarna och på bröstet. Hvad önskar ni?, frågade han mig, i det han hastigt upplyfte bufvudet, liksom hästen gör då man oförmodadt tager bonsom om mulen. Det är här som intendenten bor, eller . . .?a Här herre är godsets hufvudkontor,, afbröt han mig utan alla omständigheter; — jag är anställd i tjenst här. Har ni inte läst skylten? Skyltar äro likväl gjorda för att läsag. Jag ville gerna torka mina kläder någonstädes. Finns det en samavar hos någon i byn ?, Skulle det ej finnas en samavar?svarade med stolthet min interlokutör i gråa nankinsrocken; — gå till fader Timafej eller i enkans lilla koja eller hos Nazarri Taracytsch; eller också hos fågelfängerskan Agrafina.n Med hvem talar du då, din fårskalle? — Vill du inte låta mig få sofva i ro, sade en röst ifrån ett närliggande rum. Jag talar med en herre, gom nyss kom hit