Aftonbladet – 27 juli 1855, sida 2

landet vet också, huru svårt det ofta är för honom, dels att få köpa det lilla qvantum säd han för hvarje gng mäktar förskafta sig, dels att få detta malet och färdigt att begagnas för sitt ändamål. Under springet och bestyret härmed förspiller han en god del af den tid som han på annat sätt kunnat nyttigare använda. Denna olägenhet undanröjies dermed, att det funnes personer som etablerade handel med mjöl, der de mindre bemedlade hade ständigt tillfälle att för ett måttligt pris och i huru små portioner som helst få sina behof uppfyllda. Etablerandet af en sådan handel behöfde ej heller vara något blott och bart barmhertighetsverk, utan kunde ganska väl bereda dem som dermed befattade sig en anständig förtjenst, på samma gång som derigenom bereddes en fördel åt dem hvilka deraf komme att begagna sig. Man torde väl derför kunna antaga, -ttsedan uppmärksamheten blott blifvit vänd åt detta häll, skall den enskilta företagsamheten nog sörja för att saken kommer i gång. Vi äro således ense med vår insändare hvad hufvudsyftet af hans uppsats angår, eller nyttan af behböfligheten deraf, att handeln med mjöl kommer mera allmänt i bruk, och skulle vara det fullkomligt, om han ej låtit den egentliga artikeln föregås af en inledning, som till en del visserligen innehåller flera ganska riktiga och sunda reflexioner, men derjemte också satser, som vi ej kunna lika obetingadt godkänna och som vi derföre tillåta oss att för sakens skull något närmare skärskåda. Då emellertid detta lämpligast torde ske, sedan insändaren först fått uttala hvad han har att säga, så uppskjuta vi våra egna anmärkningar tills efteråt och meddela först den insända uppsatsen, som har till titel : Ett ord till herrar handlande, så vål i småståder som på landsbygden. Vårt dagliga bröd gif oss i dag! Vid ett tillfälligt återseende af tidaiogen Aftonbladet för den 30 nästlidae April har följande dess, förat förbisedda, meddelande ädragit sig insändarens synnerliga uppmärksamhet : Gefle d. 26 April. — För att bsareda de mindre bemedlade inom sambället tillfälle att för billigt pris och uti huru små portioner som helst erbålla diverse sorter mjöl, har handlanien Alsing i dag på stora torget utställt en större, snyggt och beqvämt ioredd vagn, hvaruti mjölet tiilhandahbålles allmänheten, hvilken ock i dag ganska talrikt omgifvit den trefiga portativa saluboden samt utan tvifvel för denna anordning stär hos hr Alsing i förbindelse. Uader genomläsningea af dessa återgifna rader, framstod för insändaren häraf en i flere är närd önskan, att nemligen få se mjölkandel införd både i småstäder och på landsbygden, äter så liflig, att han beslöt genom några ord söka fästa allmänhetens och isynnerhet herrar handlandes uppmärksamhet på detta verkligen ganska vigtiga ämne. Iasändaren, som på flere olika orter inom fäder neslandet stått i närmare beröring med arbstareklassen, och med varmt deltagande och af fördomar oskymd blick följt den, icke blott under dess trälsamma, ofta farliga och helsoförstörande arbeten för orimligt liten lön, utan äfven i dess bemlif, har icke kuonat undgå att finna, huru föga de bättra lottade klasserna inom samhället bekymra sig om de fattigares ställning. — Allmänt klagar man öfver en i sanning fruktansvärdt utvexande pauperism med thy åtföljande ökade ozsedlighet, laster och brott. Hvad gör man nu hufvudsakligen för att mota denna samhället med förstörelss hotande fiende? — Jo, man bygger storståtliga slott — 8. k. cellfångelser — till herbergerande at kojornas afskum! — Som orsaken till deona tilltagande lastbarhet bör man vanligast med phariseisk hjertlöshet upprepas fraserne: bränvin och svalnad kristendom, — Men är ieke detta en förvexling af orsak och följd? — Det är fattigdomen, d. v. s. saknaden af det nödvändigaste till uppebållande af det djuriska lifvet för dagen, den totala bristen på utsigt af ett bättra för en kommanda dag — d. 8. brist på framtid, som föder afond och hat till bättre lottade likar, misstro till Guds rättvisa, förhärdelse och förtviflan, hvarifrån steget till last och brott är snart sagdt en gifven följd. Tillfredsställ först djuret hos menniskan, och tala sedan till dess själ och hjerta, och den kristliga kärlekens ord skola då finna en god, mottaglig och tacksam grund för sitt herrliga säde. Den kloke såmannen kastar icke sitt utsäde på den af vintern stelnade jorden; utan väntar dermed tills vårsolen genomvärmt den och milda regnskurar skänkt den lifaktig must. Man pladdrar icke med en under feber yrande patient om nödvändigbeten att i sitt tal följa logikens och retorikens reglor; utan man söker uteslutande att äterställa kroppens rubbade helsa genom kloka, bepröfvade medel. Man pladdre derföre icke beller för den af fattigdom, ja svält till förtviflan bragte uslingen om moral eller kristlig ödmjukhet, försakelse och förtröstan; utan man gifve honom först och sist — dagligt bröd; och detta icke så som man kastar en benknota till en hund, utan kärleksfullt, d. v. s. förståndigt och sannt broderligt; dä skall säkerligen hans stelnade hjerta tina upp och känna ett oemotständligt behof att älska Gud öfver all ting och sin nästa som sig sjelf. Det är likväl ingalunda genom allmosor som pauperismen motarbetas och utrotas; ty de enda fu!lt verksamma och grundligt botande medlen äro och förblifva: 1:o Att skaffa arbetaren ständigt arbete, afpassadt efter hvar och ens fallenhet och krafter. 2:o Att skaffa arbetslönen så tillräcklig, att den förslår, icke allenast till tarflig utkomma för dagen, utan ock till afsättande af en sparpenning för sjukdomens och orklöshetens dag. 3:0 Att skaffa arbetaren lifsförnödenheter till möjligast billiga pris och på möjligast lätt åtkomliga sält. Det är till uppnående af detta, gom regering och de bättre lottade samhällsklasserne, hvar och en i sin stad, böra använda all omtanka, förmåga och verksamhet; hvarvid äfven skenbart svagt dertill bidragande utvägar. icke mä föraktas. Mycket vore att säga om alla dessa angifne medel; men tid och utrymme tillåta för denna gäng erdast att vidröra en liten del af dem, nemligen den: att skaffa arbetarea lifsförnödenheter på möjligast lätt ätkomliga sätt. Ibland arbetarens lifsförnödenheter intager artikeln mjöl naturligtvis förnämsta rummet, och, så underligt detta än för mången torde låta, arbetaren har likväl ofta rätt svårt att med dräglig kostnad och tidspillan förskaffa sig denna nödvändighetsvara, äfven om han lyckats sammantjena den dertill erforderliga penningesumma. Insändaren bar otaliga gänger, isynnerhet under missväxtår, påträffat arbetare på landsbygden kringvandra med sin påse — ifrån gård till gård — för att få köpa litet säd mot kontant betalning. De fattigare hafva ej haft någon säd att afläta, de rikare hafva ansett det ej löna mödan att för ett par kappars afsalu upplåta sina magasiner; och sålunda har den stackars arbetaren fått vandra vida omkring och spilla sin dyrbara tid, hans enda egendom; till dess han slutligen vändt sig till en kornjude, hvilken till honom sålt skämd eller slö säd till högre pris än samma sädesslag af bästa qvalitet gäller i sjelfva staden. Men följom vår fattige arbetare vidare! — Han begifver sig nu med sin lilla påse till qvarnen; denne 5r aflärset halären och har dessutom under solemesse