Aftonbladet – 26 juli 1855, sida 2

Ditt namn? frågade Arcadi efter någon tystnad. sAnthippe, nådig herre!e Och den der? Han är min zon, nådig herre ! Seigneuren teg åter några ögonblick och vred på sina mustascher, hvarefter han fortfor: Nå väl, på hvad sätt har man då så fasligt plågat dig? Och han kastade en blick af förakt på den olycklige.n Nådig herre, han har i grund utplundrat och iuinerat oss; han har tvärtemot författningarne utskrifvit mina båda söner till soldater, och nu tar ban äfven den tredje ifrån mig. Icke längre sedan än i går tog han ifrån mig min sista ko, och hans nåd, åldermannen, som är hans hedervärde son, har slagit min hjelphustru. Ah, nädig herre! tillåt honom icke att i grund förgöra 088.s Hr Peenotschkyne var mycket förlägen; han hostade flera gånger och frågade derefter i ganska missnöjd ton och med låg röst burgmistern, hvad han borde tänka om saken. Det är en fylihund, nådig herre, svarade burgmistern, med en viss säkerhet, en fyllhund och en lathund; han gör ingenting, och på hela fem år har han icke kunnat arbeta sig ur sin skuld., Sophron Jacotolytsch har betalt för mig, nådig berre., svarade gubben; i dessa fem år har han betalt mina utskylder, och till ersättning derföre har han tagit min person i pant och gjort mig till sin 3 af, nådig herre, RM Men allt detta förklarsr mig icke hvarifrån ditt deficit härflyter,, inföll med hetta Peenotachkyne... Gubben sänkte sitt hufvud. Det kommer väl blott deraf, att du super: och håller till på krogen.. — Gubben öppnade munnen för att svara. — Åh, jag kännerer; — fortfor Arcodi Pawlytsch; — j tillbringen !