Aftonbladet – 26 juli 1855, sida 2

säga åt den klagande: Gå din väg; fort härifrån, och akta dig att inte Sophron får veta af din klagan... Nå, skynda, fort härifrån; hvarom icke, så gör han dig olycklig och hämnas på dig, liksom på den eller den... du vet ju... Detta tal påminde mig om Anthippe och hans son, och jag omnämnde i korthet hvad jag sett på morgonen. Nå väl, vet ni hvad följden blirs, sade Anpadiste, jo att Sophroni grund förstör den gamle, ja han suger ut honom ända intill märg och ben, och åldermannen å sin sida kommer hädanefter ej att tilltala den stackars gubben annorlunda än med hugg och slag. Ja, Gud nåde den arme syndaren! Och kan ni väl gissa hvarifrån hans grymma behandling härledt sig. Jo, derifrån att han för fem? år sedan en gång vågade motsäga Sophron, i närvaro af några andra bland godsets underhafvande; de vexlade vid detta tillfälle några ord som sedan dess legat burgmistern på hjertat. Straxt derpå började han förfölja och trakassera honom vid hvarje tillfälle, och han -har fortfarit dermed allt intill närvarande stund. Och nu lärer det ej dröja länge innan han ger honom nådestöten. Han vet nog med hvem han har att göra. Han förgriper sig icke på förmögna och välmående familjer. Men med denne stackare hade han fritt spel. Ni vet ju, att han redan tvärt emot både lag och författningar låtit utskrifva till soldater tvenne Anthippes söner, den eländige! Vi började nu att jaga. — Den outtröttlige Barnum har nyss bugnat NewYorks publik med underrättelsen om ett nytt under som han ämnar förevisa: Barnet Esaup, blott två år fammalt, men ludet öfver hela kroppen ech redan utrustadt med skägg och polisonger.y