Aftonbladet – 26 juli 1855, sida 2

Hvem, Sophron Jacowlytsch ! Jaz hurudan menniska är han? Han är ingen menniska, han är en hund, och en hund, så elak, att man ej finner hans make här emellan och Kursk. Huru, verkligen! Ack, herre, Chipilowka har endast utseende af att tillhöra den der... bahl!... herr Peenotschkin; det är visst han som eger det! den verklige egaren är Sophron. Menar du det? Han har för hela sin lefnad gjort Chipilowka till ett herresäte åt sig; föreställ er bara: der finnes icke en enda bonde som ej hos hönom står i skuld upp öfver öronen; p det sättet har han dem alla i sitt våld; han använder dem såsom han för godt finner, han skickar dem hvart han behagar; med ett ord han behandlar dem efter godtycke..., ty de stackarne bero alla af honom. Jag har hört sägas, att det är ganska knappt för dem, att det fattas dem jord. sLiksom det någonsin skulle fattas jord i våra distrikter? Sophron arrenderar af bönderna vid Khlynoff åttatio tunnland, och af oss hundratjugu: se der ha vi genast tvåhundra tunnland. Dessutom nöjer han sig icke med den förtjenst han kan ha af jorden; han drifver handel med hästar, boskap, tjära, smör, hampa och hundratals andra artiklar; han är klok, ganska klok; och eftersom han är rik, det odjuret!... Men han har också den vanan att pina och slå folk, ser ni; det är en hund, en galen hund och ingen menniska; ja, han är ett ursinnigt vilddjur. sMen hvarföre klaga då icke bönderna på honom inför deras rätta husbonde? oAck, kära herre, husbonden får sin årliga afkastning ordentligt, och dermed är han belåten. Och i händelse af klagomål, hvad tror ni väl han då skulle göra? Jo, ham skulle