Aftonbladet – 26 juli 1855, sida 1

Men nu måste vi bese skogen; sade herr Peenotschkyne. Man framförde åt oss sadlade hästar, och snart voro vi fördjupade i täta skogssnär, uppfyllda af vildbråd, Hvilket särdeles belhagade Arcadi Pawlytsch, som gaf sin belåtenBet tillkänna genom att vänligt Lö 0 Sopbron på axeln. I fråga om skogshushällning Hyllade hefr Peenotsehkyne de ryska idgerna; han berättade mig ett drag af en adelsman på lan det, hvilket han funnit högst löjligt; nämde adelsman hade nemligen, för att grundligt öffertyga sin skogväktare om riktigheten af den satsen att ju mera man borttager desto mera växer det upp igen, i ett enda tag uppryckt med rötterna nära hälften afhans skägg. För öfrigt måste jag tillstå att i andra delar af landtbushållningen hade hvarken Arcadi eller Sophron något emot att göra förändrins gar.coch. nya försök. Vid vår återkomst: till byn förde oss Sophron att bese en sädegharpa, i form af en qvarn, nyligen införskrifven ifrån Moskwa. Denna maschin spelade med myes ken. lätthet och. syntes ändamålsenlig; men om Sophron kunnat förutse det obehagliga uppträde som; här väntade honom och hans herre, så hade han säkert besparat oss denna anblick. Se här hvad som tilldrog sig då vi kommo ut ifrån det hus der maschinen var uppställd. Några steg ifrån dörren och nära en liten pöl, hvarest några: ankor hade sitt tillhåll, stodo tvenne bönder, den ene en sjuttioårig gubbe, den andre en tjugo års yngling, begge i bara skjortan som var hoplappad af gamla stycken, med nakna fötter och; med en tågstump om lifvet, Fiskalen på; stället, Fedoceitsch, var ifrigt sysselsatt omkring dem, oeh han skulle troligtvis ha förmått dem aflägsna sig, om vi hade dröjt något längre vid maschinen; men