Aftonbladet – 26 juli 1855, sida 1

STOCEHOLHB, den 26 Juli. Berlinerkorrespondenten till The Times lemnar följande intressanta och för oss ganska lärorika framställnidg af din politiska: ställningen inort den preussiska hofkretsen: Hvad angår politiska sympåtier i förening med politiskt inflytande, så får man icke bes trakta hofvet i dess helhet, utan fast hellre då få gynnade inonr den inskränkta krets som åtföljer konungen och drottningen när de begifva sig Aån Berlin till Charlottenburg i början af fastlagen, eller derifrån till Potsdam vid vårens början. Denna intima krets: har blifvit kallad kamarillan, till följd af-det uteslutande inflytande dem anses utöfvar öfver konungens tänkesätt och handlingar: Detta namn får likväl icke ingifea läsaren någon föreställning om en -spsnsk kamårilla, med thy åtföljande alla epanska bofvets laster, ulan betecknar endast det aldrig svikande inflytande, som vinnes genom beständig närhet sill kabinettet och lättheten att när som helst viona tillträde på bakvägar: Omde få per: söners lefnad och karakter, somutgöra detta kotteri, genom laster eller vanhederligt förhållande gjort sig till föremål för ailmät okillande, skulle det kanhända icke vara så svårt för pressen eller för den utländska: diplomatien att tränga dem undan från deras pbster, hvilka de i sjelfva verketaldrig skulle håfva intagit om sådant varit förhållandet. Namnen på dessa herrar hafva länge varit kända. Bland dem är blott en enda — olyckeg en af konungens adjutanter general von Naumann — hvars åsigter och sympatier tilllåta bonom att opartiskt, för att ej säga välvilligt, bedömma vestmakternas och särskildt Englands åtgöranden: och uttalade grundsatser; Alla de andra kunna indelas i preussiska, det vill säga specifikt och uteslutande preussiska, samt ryss-preussiska fraktioner af nögot olika nyanser. Som vi ej hafva någon rätt att förebrå preussårne för det de äro preussare, äfven om de; olyckligtvis för dem sjelfva; äro det på ett bigott och trångsinnadt sätt, vill jag här endast nämna en eller två af det sistnämda eller rystpreussiska slaget. Den mest framstående af dessa är konungens adjutaht herr von Gerlåch, till hvilken Kreutz-Zeitung blickar upp såsom till sitt andliga hufvud; och hvilken detta blad tid efter annan har: att tacka för meddelande af faktiska förhållanden och många idgifvelser, som just äro motsatsen af.det faktiska och verkliga. Det är till följd af dessa inflytelser, som dess ledande artiklar tid efter annan innebålla ett mixtum compositum af föriseisk helgonfromhet och filosofisk servilism; och som Preussens historia i nyare fider framställes såsom historien om ett teokratiskt, absolutistiskt, monarkiskt, under försynens alldeles speciella ledning inrättadt samHälle; hvarmed alla slags lagstiftande och skattebeviljande delegationer, sågtom kamrar, riksdag och dylikt äro alldeles oförenliga, :synnerhet om de vilja försöka: tillvälla sig rätt att vägra fordrade statsanslag. Iafseende på den utländska politiken är det en grundsbts hos det parti, livars mestframstående ledare Gerlach är och som har Kreutz-Zeitung till sin: organ, att i hvarje händelse Preussen skulle: kunna behöfva hjelp för att motstå en tfyckbing utifrån eller en störande rörelse inifrån; är det Ryssland som man måste taga sin tillflykt till. : Denna grundsats hvilar på en förvänd, dunkel och förvillad uppskattning utaf omfånget af det bistånd som Preussen, under frihetskriget 1813—15 åtnjöt af. Ryssländun der den gode kejsar Alexander, och af de motiver som föranledde honom att lemna den. Med den ologiska tankeoreda som karakteriserar sådana menniskor, hvilka i likhet med herr von Gerlach läsa nyare tiders