Aftonbladet – 23 juli 1855, sida 2

Må göra ! sade körsvennen. Han svängde piskan; hästarhe satte sig i rörelse. Vi kömtö verkligen fram till Vyetlki; ehiruväl det lilla hjulet på venstra si dan knappt villetittätjvar och gick omkring å ett högst eget sätt då det berörde vägen! å vi körde öfvör en liten upphöjning på vägen, var det nära att gå löss ifrån axeln; men kusken hitade sig fratti; svor en kötted, och allt aflopp utan vidarepåföljd. Deså kallade Vyöelki-Joudines bestödo af sex eländiga kojor, ej särdeles gamla och likväl reda lutände dels åt höger; dels åt venster, dels fratiåt! Vid några fanns en liten täppa, gjord af en häck utaf hopflätade renar. Vid framkomsten till dessa små kojor sågo vi ej en endå lefvånde varelse; det fanrig icke es några höns, icke heller hundar; om man undantäger vålnåden af-en svart sådan med nedhängande kvans, som syntes krypa fram på en gammäl förtorkad sköljsten och strax, utan att skälla, åter inkrypa under en inkörsport. Jag besteg en tröskel, stötte upp dörren till en koja och ropade; mer intet svar. Jag ropade åter; ett ängiligt jamande hördes bakom en annan dörr, den jäg stötte upp med foten; en mager och halft uthungrad katt hoppade fram helt nära mig och lät sina gröna ögon glänsa i mörkret: Jag tittade ini rummet; allt var der mörkt, Nedrökt, ödsligt. Jag giok någfåstog fråmåt ården, icke heller dersyntes någon till... å att ställe, inHägnadt möd flätadtgallervork, äg ön hopkrupen kalf, kom bölade; och der syntes äfveri en grå gås, som linkade fram ned mycken möda, tyhon hade fått ena foten ur led: Jag steg in i en annan inhägnad, ler det syntes mig ätinu ödsligare och ännu JOr ligare. Ån tligen finner jag midt på ett slags gård och på en pläts, som i det glödandesolskanet bordeogå savimMa temperätursom en Hyds ipphettad ugn, ändtliged finner jag dir, ligsände utsträckt mtd andigtet Mot jorden; en nensklig varelse, den jag tyckte vara en ung ;osse, och som var betäckt af något slaga