Aftonbladet – 21 juli 1855, sida 2

nu mäste söka få em båt, Låtom oss återvända till Lgof, eftersom bär ingerstädes syaes till någon.v Ja, begifvom oss till Lgzof för att få båt. Knappt hade vi tagit tjugo stog förrän bskom ett lummigt träd syntes en eländig tapphönsbusd och omedelbart derpå en man af medelmåttig längd, klädd i en luggeliten blå rock, urblekt väst och grå pantalonger, vårdslöst instuckna i söndriga stöflor; kring halsen var snodd en skarlakaxsröd duk och på axeln hvilade en enkelbössa. Under det våra hundar, sora nästan alla tycka om det kinesiska esremonielet, satte nos emot nos med den nykomne cch genom vädrande sökte bilda sig ait begrepp om bans egenskaper, bemärkte vi den okända hundens dåliga smak; istället att besvara de andras artigheter drog han svansen åt sig, elokada öronen och, hvad som var innu värre, morrade och visade tänderna; karlen deromot, som närmade sig, visade mera efnadsvett, i det han mycket artigt helsad4 å oss. Hans figur utvisade omkring tjugofem år, och hans linga ljusa hår, starkt inasmordt med kwass, böjde sig i orörliga orocs Pamouren; de små grå ögonen: tindrads af behagsjuka, och hans ansigte, ombundet med en svart duk, liksom hade han varit besvärad sf tandvärk, log beständigt. : pTiliåt att jag tar mig den friheten bolsa ers, gade han med len och inställsam ton. .Jeg är Wladimir, den här residerande jigaen; ech då jag fick veta att två andra jägare sände sina steg åt stränderna af vår dam, bsslöt jag gå att tillbjuda dem min tjenst, om dat icke misshagar er. Wladimir, med sitt egna sätt att uttrycka sig, liknade gsnska mycket de unga aktörer sid provinsteatrar, som spela förste älskare. Jag antog hans förslag, oeh innan vi hunnit ull Lgof käcde jsg hela hane historia. Han sar en frigifven slaf; i sin barntom hade han järt musi:; i ynglngaåren hade han af sin husboade blivit använd såsom kemmartjenare; bat kunde läsa, och efter hvad jag tyckte mig finna hade ban läst några af da