Aftonbladet – 21 juli 1855, sida 2

stående mel framlutadt hufvud och händerna i kors på ryggen, hvilket var hans vanliga ställning. Jag ställde mitt tal till honom: pSäg mig, jag ber, har du länge varit fiskare? Sju år, monsieur ! Blott sju år, och hvad gjorde du dessförinnan? Jag var kusk. Hvarför är du det icke mera? Den rya frun gaf mig afsked ur stallet. sHvilken fu ?s . pHon som köpte oss, Aleona Timofikewna; en trind och tjock fru, fasticke mera ung ... känner ni henne inte? Nej. Hvad orsak hade hon att göra dig till fiskare ? Gud vet. Då hon kom ifrån sin egendom, Tamboff, lät hon samla alla sina tjenare och visade sig för dem, och hon blet icke ond öfver att vi alla skyndade att kyssa hennes hand; då det var gjordt, frågade hon hvar och en af oss hvad slags befattning han hade. När turen kom till mig, och hon fick veta att jag var kusk, sade hon: Kusk, da kusk? I sanning en vacker kusk! Du upphör att vara det; gå och låt klippa skägg och hår, du blir husets fiskare, och så ofta jag är här skall du förse mitt bord med fisk — begriper du det? — och om min fiskdam ej bålles i ordning, blir det du som får ansvara derför. — Att åtaga sig att skaffa fisk, kära fru, det blir allt svårt det, jag kan icke trolla fram sådan, och ni torde säga mig hur man skall bära sig åt för att hålla en sådan damm som fruns i godt skick. Hvem tillhörde ni förut? : :Serge Sergewitsch Pehtireff, som fick oss i arf; men honom hade vi bara sex är till husbonde. Det var jag som körde för honom då han for hit, men i staden hade han en annan kusk. aHar du varit kusk allt ifrån din ungdom? Åh nej, åh nej; det var endast under Serge Sergewitsch som jag var kusk; förut var jag kock, icke i staden, men här ute på landet.