Aftonbladet – 20 juli 1855, sida 2

las; men H. M. drottningens regering vill fästa uppmärksamheten på, ätt, hvad beträffar furstendömena, alla rättigheter som Ryssland besitter eller kan göra anspråk på i följd af äldre fördrag, upphörde på samma gång som dessa fördrag sjelfva genom kriget brötos; samt att i följd deraf furstendömenas befrielse från Rysslands skyddskap icke utgör någon eftergift af denna makt åt Tysklands fördelar, utan att hon är en omedelbar följd afiden våldsamma inkräktniog, som Ryssland föröfvat på tursiskt område. Hvad angår sjöfärten på Donau, måste det erkännas, att om de anorduingar, som innefattas uti det första protokollet, voro tillfredsställande, så har Rysslands vägran att biträda de af Österrikes fullmäktige framställda förslagen lagt hinder i vägen för att dessa anordningar blefvo fullständiga och öfverensstämmande med Europas allmånna fördelar. För öfrigt kunde de uti de bida första punkterna föreslagna anordningarne, till och med om man ansig dem i oeh för sig fullkomligt tillfyllesigörande, ieke betraktas såsom definitift tillförsäkrade Buropa, så länge som garantierna för deras efterlefnad, hvilka borde bekräftas genom en öfverenskommelse i afseende på tredje punkten, fortfarande afslogos af Ryssland. Det är ej nog med att Ryssland lofvar; att det ej vidare skall söka att i kraft af åtagna förbindelser inblanda sig i furstendömenas och Serviens angelägenheter; det är ej nog, att det samtyeker att åt en komite, bestående af representanter från alla de stater som begagna segelfarten på Donau, öfverRR bestyret med att göra denna flods mynningar ria. Europas fördelar fordra, utöfver dessa anordningar, en garant: mot fortfarandet af det inflytande som Rysslands öfvervälde på Svarta hafvet tillåtit det att utöfva, samt mot att det ej genom sin örlogsflottas öfverlägsenhet må vara i ständ att öfverföra en talrik hår oeh dymedelst måtta ett dödligt hugg mot det rikes hjerta, till hvilket de aflägsna furstendömena blott stå i länsförhållande: Till och med i fråga öm första och andra punkterna skulle de fördelar, som uppstå af de föreslagna bestämmelserna, vara otillförlitliga, så länge Ryssland fortfar att vara den rådande på Svarta hafret. Om denna öfvermakts vigt i den stora fråga, som tändt kriget, tages i betraktande, så utgör Rysslands vägran att ingå på något af de vilkor, hvilka skulle sätta en gräns för denna öfvermakt, ett lystringsord, för hvilket Europa icke utan fara kan göra sig döft, och denna vägran bevisar derjemte, att Ryssland icke är bensget att aftåi från sina planer mot Turkiet; dem det från så lång tid tillbaka med förkärlek omfattat. Detta bevisar dessutom, ätt Europa haft orsak att röra på sig till förmån för det otitomaniska rikets odelbarhet och oberosnde. Rysrland påstår ast månheten om dess egen värdighet hiadrat det ifrån att gå in på de utaf de förenade föreslagna besiämmelserna rörande tredje punkten. Men Rysslands värdighet kan ej kräfva, att dat under fredstid och invid sin svaga grannes tröskel underhåller en siyrka, som ej allenast är obeböflig för dess eget föravar, utaa som derutfyer sättor det i ständ att lägga bani på denna grannas oberogade oc. att: åstadkomma robbsiog i fördelningen af Europas landom Sådan är densiälning som Ryssland innehaft p bafvet och hvilken det öppet förkiirar sig ie tja afslå. Det är obehöfligt att söka-bevisn, stt Rysdand sakvar all anledning att f a, ati det nödgarsara beredi på sjelfiörsvar. t vore löjl:gt att pistå, det Ryssland hade orsak att befara fentlighoter af Tarkiet; och sä länge Tarkiei 4? i fred och ro och sunden mellan Medelhavet och Svarta häfret äro stängda, ucdantagandes fr ett litet antalaf vestmakternas krigsvkepp, har Rysvand inte: att frukta af Englands och Frabkrikes örlogsflotior ; hväremot å andra u de! nuvaraude förhåliandet i Svarta hafvet gifvid handen, att då Ryssland och Tarkiet ligga i krig med hvarandra och sunden följaktli för sulianens bundsförvandters (Frankrikes och Knglands) hela örlogsstyrka, dessa makter inom en viss tids förlopp kuona ditföra en styrka, nog stor för att hindra ryska fisggan från att visa sig på Svarta hafvet. Ryssland har äfsen försäkrat att den öfvervigt det önskar bibehålla på Svarta hafvet, är nödvändig för att värna Turkiets oberognde mot: andra makters ingrepp; men det är icke biott af fentligheter. från vessmakternas sida, utan af Rysslands häfdvunna och så tillsägandes erkända politik, som fara uppstår för Tarkiet. Det pågående kriget bar försiagits för att förekomma genomdrifvandet af dessa Rysslands ärelystoa anslag, hvilka hota Turkiets trygghet och Europas framtida lugn, eller med ett ord för att förekomma utförandet af Peter den stores, Katarinas, Alexanders och .-ikelai afsigter och planer. Vestmaktersa hafva, i förening med Österrike, trott sig kunna uppnå detta mål gecom att inskränka Rysslands krigsmakt pi Svarta hafvet; de skulle helst bafvs önskat att Turkiet och Ryssland afstått från underhållandet af någon sjömakt derstädes, utom för tå vidt ordningens upprätthållande vid kusterna erfordrade; men vesimakterna ville låta Ryssland hafva en bestämd örlogsflotta på Svarta hafvet, med förbehåll att de ä sin sida egde rättighet att underhålla en motsvarande styrka, samt att sksom skkerhot få tillsätta konsuler i alla ryska hamnar öster om sunden. Mon vestmakterns, som för närvarende äro i uteslutande besitiniog af Svarta hafvet, der ryska flaggan ieke vågar visa sig längre, hafva ej för afsigt att föreslå Ryssland vilkor, som äro förnärmande för dess värdighet. De hafra aldrig velat begära att Ryssland skulle vara förbundet att sisem kexsul godkänna hvilken som helst, eller att det ej skulld besitta rättighsten att berilja eller vägra fastställelse å atnämningen, i händelse det kunds hafra något att anmärka mot den utnämde. Ryssländ vägrar dock 4 gå in på så billiga vilkor ech har i stället framagt två förslag om ändring uti 1841 ärs fördrag. Jin dessa antogos, skulle vesimakierna vara nödsaade ait för möjligen inträffande händelser hälla en mseulig flotta i beredskap uti Dardanellerna; ty enigt ett bland dessa förslag skulie sunden vara defiitift öppna för alla nationers fartyg ech således äfen för Rysslands. Eit sådant fördrag skulle utsatt Konstantinopyl för tå oaflåligt vara hotadt af en ansenlig rysk örlogslotia. Medelhafvets trygghet skulle oupphörligt var it satt på spel genom rättigheten för ryska flottan tt utlöpa ur. Svarta hafvet. Frankrikes och Engands regeringar skulle. blifva nödsakade att under ull fred underhålla krigshamnoar vid Sedelhafvet och tt Iåogt fråna sina arsenaler och reserver hålla en beäpoad styrka i beredskap. Est dylikt fördrag skulle således ästadkommit ett upphörligt tillssånd af oro, hvilket är främmande för reden, och ständiga osthörda utgifter som komma att ölja på krigets slot. Euligtett annat förslag, hvari bestämdes att. sunen borde förblifva stävgda veh att Ryssland skulle ibehälla rätiigheteå ätt underhålla en -obegräasad jöm kt på Svarta hxfvet; skulle alltid en rysk styra, rustad bill krig och användbar: till ett anfall mot )tomianiska rikets Hufvudstad, kunna gifra Turkiet nledning till fruktan och Buropa orsak att vara på in vakt. Äfven detta system skulle nödsakat.vest-l askterna av: hålla en flotta i Medeihafvet för att astigt kuna bispringa Törkiet i händelse af anfall. Hennes Maj:ts regering: äboropar sig på hvad somj illdrog sig mader den tolfte konferensen för att beisa att de förenade hafva skil att påyrka minskning f Rysslandy styrka i Svarta hafvet; enär detta: rikes fvärvigt är öföreslig med Tarkivis bestånd. -Underj enas konferevs halva de ryske fallmäktige påyrkat tagandet å Rysslands sida afen blott och-ibart me älisk garanti i ktällvt fören raateriel, till säkerhet Sr turkiska riköts odelbarhet och oberoende, och de afva vägrat att deltaga i den förbisdelse som dej friga makterna ville ikläda sig, att-ieke blottwjelfvel sensktera. itan ffvån i händeisa af halhof medels e