Aftonbladet – 20 juli 1855, sida 2

Art. 2. De rjöka folimättiga och Portens fullmiktige skola gemensamt för konferensen uppgifva en 5 lika stora effektiva sjömakt, hvilken d.bida till Svarta hafvst gränsande staterna vilja underhålla i detta baf, och hvilken ieke får öfverstiga boloppet af de för närvarande i detta haf ofvan vatien befintliga ryska skepp. Det aftsl de bärom trMfa skall utgöra en intsgrerande del af det allmännas fördraget. Äfven skola i fördraget upptagas de åtgärder, om hvilka aagds fullmäktige blifvit ense för att betrygga en noggrann och ständig iakttagelse ef bestämmelsarna i närvarande arikel. 4rt. 3. Den geaom fördraget af den 13 Juli 1841 fsskställda regeln om Bo porens ech Dardasellersas siängande skall förbiifta i gällande kraft, med de i nästföljande artiklar stadgade undantag. Art. 4. En hvar af de kontraheranda parterna brilken icke har sägon flottetation i Svaria hafvet, skall genom en firman al H. H. sulianen bemyndigas att till deiia ha? afsäåvda och der hålla två fregatter eller mindre fartyg. Art. 5. I händelse att (det Gud förbjuds) sultanen skulla hotas med anfall, förbehåller ban sig rätigheat att öppna sunden för sina bundsförvandters alla fartyg. Andra förslaget. Art. 1, ordagrannt lika med art. 1 i försia förslagöt. Ari. 2 Den regel om Bosporens ech Derdan:Hernas atävgande, hvilken är fastställd genom fördraget at den 13 Juli 1841, förblifrer i gällauie kraft, med de i nästförjande artiklar stadgade undantag. Art. 3. Bn hvar af de koniraherande parisrna, 1 hvilken ieke har någon flottsiation i Svarta hafret, skall! genom en firman af H. H. soltanin bamyndigax att dit afsända osh der hälla två frögetier eller fartyg af mindre rang, för ätt skydda sin handel oeb uicfra nödig tillsyn. Art. 4. Skullo Ryssland öka beloppet af sin nu ofvan vatten befintliga, behörigt fastställda sjömåkt, I så skola de:koatrabherarde parter, hvilsa icke sega nägon stätion i Svarta bafvet, genom en firman at H. BH. sultanen bamyndigas att, efter et; fem dagar förut gjordt tillkännagifrande, till detta haf afsånda hvardera en större mängd fartyg al samma klass, hvilka till antalst skola vara lika med hälften afden ryska sjömakten. Art. 5. Aldrig skall det tillåtas främmande länders krigsskepp att kasta ankar vid Gyllene hornet, med undantag a! sm? fartyg, som ätten hittills baft tilllåtelse dertill och hvilka siå till de främmande beskickningarnts förfogande; äfven får i fredstider iantalet af de kontraherands parters linieskepp, hvilka icke ega någon station i Svarta hafvet, aldrig öfterskrida antalet fyra samtidigt utanför Konstantinopel : på deras väg från Dardavelleraa till Svarta hafvet ech fråa Svarta hafvet till Dardanellerna. Art, 6. I händelse (det Gud förbjude) sulianzn skulle botas med ett anfall, förbehåller han sig tätvighet att öppna sunden för de förenades samtliga sjömakt. Efter uppläsningen af de 6 artiklarne skola de ryska fullmäktige på förtrolig väg wnderrättas, att — i betraktande af det utaf dem i afseende på första ar tikeln gjorda förbehåll, som a böjer förpligtalsen att sträfva för upprätthållandet af ottomaniska rikets rjelfständighet och territoriella integritet, i tande derjemte af deras vägran ait gifva i till något slags inskränkning af ryska sjimakt Svarta hafvet, — Österrike, Frankrike och Storbritannien, på summa gång som de akta Rysslands su veräna räitigheter, kola begagna sig af samma rättigheter för att sins emellan, genom en formlig handling, öfverenskomma om: 1. Att utverka upprätthällandet af den i första artikela fasiställda grunåsatsen, i händelse ottomåäniska rikets ajelfständigsei och territorislla integritet skulle af Ryssland förnärmas. 2. Att sisom en easus belli betrakta iillökaingen af.oryskastjömaktens antal elier styrka i Svarts baf vet utöfver dess vid krigets början befintliga effektiva styrka. I kändelse Ryssland skulle förpligta sig att ieke Sfvarskrida deta aotal, skola de tre masterna gifva sitt samtycke till att konventionen icke offentliggöros. Förslag tll fördrag. : Till följd af sin önskan ati uppräthälla och skydda det turkiska ritsts obsrosnde och territoriella iategritet samt att kunda uppfylla dei art... af det den . emöllag. .. afsiutod föriraget ingängca förbin delserna, hafva D. M. kejsurne af Österrike, frånsmänhens kejsare och drottningen af Storbritannien oeh Irland till sina follmyktige utoämt. .. och hafva dassa efter pröfning af deras fullmäkter kommit öfverens om följaade artiklar: 4rt. 1. De höga konirabsrande parserna förbinda sig till att i nödfall använda sina härar och floktor till uppnående uf det ovan antydda ändamålet. Art. 2.0 I -bändelso derföre en af: de makter, som undörteeknat ofraåhnämde fördragsaf den ..., skolle anfalla det turkiska riket, och deriganem hota tem ena eller don andra af äg begge i inlwdningsn till fördraget fastställda grundsatsorna, så skulle de höga kontraherande parterna, dertill uppraanade af sulianen, ätaga sig att i gemenskap och jomföralsevis ofter hvarderas makt försvara detta rike, osh det på ett ömsesidigt fasisiäldt och gemensamt öfverans konimet sätt. 4rt. 3. En Ofrerdrifven förökning af den ryska sjömakten i Svaria häfvet skulls betraktar såsom en anfallshandling, som fordrade att man gjorde brak af art. I och 2. Art. 4. Bostämmeolse om ratificeringen. Hemliga artiklar. 4r9. 1. I händelse Ryssland skulle fill den grad öka antalet eller styrkan af sin rjömakt i Sr:rta bafvet, att den blefve lika stor, som vid början af kriget, och så framt gemensamma, till Ryssland ställda föreställniogar, tillika med de förenade flottornas närvaro i Svarta bafvet, skulie visa wig vara utan vidare påföljd, då äro de höga kontraherande parteroa änse derom, ait detta förhållande skall änsas sksom tvingande till at! göra bruk uf art. 3 ifördragevaf denna dag. Således skule de anse tillvaron af en sädan styrka såsom en casus belli och eförtöfvadt begagna sina härar oeh floitor till ait tvinga dennas makt att åter foga sig efier jemvigiens fordringar, som järe nödvändiga för Europas fördalar, 4ri.2. B-stämmelse om rstifiesringen. Liksom de franska och ryska regeringarne har äfven engelska kabinettet funnit sig föravlåtet att i anledning af Wienerkonferensens upplösning uttala sig öfver sin ställning. Lord Clarendon har nemligen till Englands diplomatiska agenter i utlandet aflåtit följande cirkulärdepesch af den 19 Juni: Min herre! Den 4 i denna månad hölls en konferens i Wien, föranledd af grefve Buol. Öfverläggndingarne vid denna konferens hafva blifvit uppsatta i det protokoll, af hvilket jag sänder er bifogade afskrift. Detta protokoll, jemte protokoilen öfver de konferenser, som höllos i Wien från den 15 Mars till den 26 April och af hvilka ni redan erhållit afskrifter, skall sätta er in i enskildheterna a de undörhandlingar, i hvilka H. M. drottningen oeh hennes bundsförvandter nyligen inlåtit sig, oeh hvilka, till HL. M:ta stora bedröfvelse, icke hafva ledt till fred med kejsaren af Ryssland. Jag anser ögonblieket vara inne att låta er, till eder efterrättelse, känna rageringens åsigt i afseende på de nyss slutade underhandlingarne. De bestämmelser, hvilka H. M. och hennes bundsförvandter ansågo för sin synnerliga pligt att få fastställda, utan intråog på andra tilläggsvilkor, voro föl jande: (Härefter upprepas iunehållet af de bekanta fyra punkterna. ) , nn en J0r nd a DR RR mt I Me fö ns En EEE ER. brat DB rv