Aftonbladet – 19 juli 1855, sida 1

ar nyssland: LOrd JODH Ivussell gICa annu längre; han nöjde sig icke med att beskylla de tyska furstarne för slafveri under Ryssland, utan han var nog obetänksam att utan åtskilnad förolämpa de tyska armåernas hcder, genom den högst förhatliga beskyllningen att vara fala; en tillvitelse, desto obes tänktare, som det är alldeles omöjligt att bevisa den i den allmänna utsträckning, hvarmed den blifvit framkastad. Men det stora felet ifrån början har varit det, att öfvergifva de lidande nationaliteterna. Det var en ömkj lig och olycksalig politik, att såra en hel verlds känslor och öfvermodigt håna dess förtroende, Intet politiskt fel har någonsin undsluppit sin vedergällning eller skall någonsin göra det. Så mycket vågar jag emellertid påstå: skulle ert blokadkrig falla sig olämrligt för czaren, så skall han betala er med ett europeiskt krig. Tyd det hur ni behagar, så blir dock Sebastopols intagande ingenting vidare än den egentliga begynnelsen. Men detta tillärrade blokadkrig innebär ännu en arnan falsk förutsättning, den nemligen att en blokad skulle kunnä förstöra Rysslands handel. Detta är en skyhög förvillelse. Betrakta kartan. Jag vill ej tala om den längst bort belägna östern, jag vill blott påminna er om det faktum, alt. genom Kaspiska hafvet (som naturligtvis icke kan blokeras) har Ryssland till sin granne: Persien, och här i Europa har det till grannar på landsidan Österrike, Preussen och Sverge, af hvilka två äro värner med Ryssland, men alla tre neutrala, och åt svenska sidan till håller Ryssland just nu på att anlägga vägar genom Finland. Vänten j att dessa länders köpmän skola uppoffra sina intressen för-ert höga nöje, fir edra hulda miner, och icke snarare med bex gärlighet gripa efter-den vinst gom ni äro nog goda att stoppa i deras fickor? Ämnen j hindra Ryssland från att bedrifva sin handel öfver svenska och preussiska hamnar i stället för sina egna? Eller ämnen j blokera Sverge och Preussen också? Gör det; hvad blefve följden? Ett europeiskt krig. Ämnen j hin dra Ryssland från att drifva handel öfver Österrike? Åter ett misstag, lika narraktigt som försåtligt! J ämnen härima Rysslands handel, och öfverlemnen Moldau-Walachiet åt österrikarne! Men — i sunda förnuftets namn — de produkter för hvilka Odessa är ett magasin produceras ju icke i Odessa; de komma från det inre landet, och de bördigaste bland de provinser som hafva sin afsättningsort i Odessa (särskilt deribland Podolien), dels gränsa intill, dels ligga de nära intill Moldau, och deras produkter kunna lika lätt (ja från Podolien lättare) föras genom Moldau till Donau, än till Odessa! Ämnen j hindra österrikarne och moldauerna från att exportera dem? Och er regering tänker ändå på att reducera Ryssland och göra slut på kriget genom en blokad! Det vill jag ke, mina herrar! Det finns ännu en tredje omständighet som förtjenar att tagas i betraktande. En blokad, såsom en indirekt krigsåtgärd, tolereras af gammal vana, ehuru j väl veten af historien att en allmän blokad blifvit skarpt bekämpad af de neutrala makterna. Blokad af hamnar må vara en erkänd rättighet (huru länge den kommer att förblifva det, är en annan fråga), men blokad af hela haf är en pretention som jag svårligen kan öfvertyga mig om att hela verlden skall underkasta sig, och ännu mera tvifvelsktigt är det om neutrala makter skola gå in på en blokad, som hvarken är ämnad att vara en preliminär tvångsåtgärd, för att förekomma krig, eller en enstaka tillämpad handling; utan som snarare åsyftar att uti sig innefatta ett helt stort krig. Jag känner icke om verlden är beredd att gå in på detta utbyte af en sak mot en annan med den förra väsentligt skiljaktig, så till vida som ett krig icke med nödvändighet berör andra intressen än sjelfva de krigförande parternas, hvaremot Jen blokad i så vidsträckt ska!a berör äfven andra. parters intressen. Det skulle kunna bända att amerikanarnae sade till-er: Kommen ihåg j der på andra sidan Atlantiska loceanen, att om j tycken om att gräla med I Ryssland för den ömkliga utgången af edra diplomaters bemödander, så gören det på er legen risk och er egen bekostaad, men vi lämna ells icke tillåta er. att hindra vår hanIdel för edra diplomatiska ömkligheters skull. J Önsken j er ännu en kinkig affär på halsen? I Gån då och rören vid broder Jonathans inItressen. Han är en tyckmycken karl i sådara saker, varen säkra på det, och han är en I groflemmad och stark bjesse derjemte. KomI men ihåg grundsatsen : Fria skepp, fritt godsr. I J torden ännu icke hafva hört hans sista ord löfver detta tema. Jag varnar eder alltså för att göra upp räkningen utan värden. Slutligen finns. detännu en ganska väsentillig omständighet, och denna är, att RyssI Hand (alla dessa betraktelser lemnade å sido) , licke kan utmattas och reduceras af en blcI kad. Ryssland, med en utsträckning från 15 tl 10 östlig longitud till 133? vestlig, och från 11389 40! till 819 nordlig latitud, som sjelft producerar allting ända från hvalfisktranen till granatäpplet och som eger 60 millioner invånare, är en verld för sig sjelf, både såsom producent i stånd att sörja för sina behofvers fyllande och sjelf erbjudande en marknadiplats åt sig, tom är större än någon utländsk handel skulle kunna förskaffa det... Hvad beträffar den skada som skulle förorsakas ef hindrad export, kan jag blott säga, att en armå af en million soldater, som hållas på krigsfot inom landet, jemte de tusentals behofven för arsenaler, magasiner och militära anstalter, är en sådan ofantlig afsättningsort, att allt hvad exporten vore i stånd att bjuda i utbyte i jemförelse dermed vore erdast cn lapprisak. Jag tror fullt och fast alt om j i dag öppnade Rysslands kommunikationer, men på samma gång tvingade det att vidmakthålla sina krigsanstalter, skullen j få se att czaren förbjöd exporten af mången artikel. : Hvad äntligen manufakturvsrorua angår, så finnes det inoenting gom få mvöket utvecklar BOR IN JEN. FR MB endd