Aftonbladet – 18 juli 1855, sida 3

Målet uppsköts till den 7 Augusti, då alla veder börande, deribland äfven Lästbom, skulle personligen tillstädeskömma. och Berggren vara beredd att vid vite af 3 rdr 16 sk. bko styrka den emot FLästbom ny gjorda angifvelsen. å — Läsaren torde erinra sig, att konsul L. E. Enequist från Wisby under sommaren förlidne är blef ombord på sitt ångfartyg Kronprinsessan Louisa bestulen på sin plänbok med deri inneliggande en af honom endossesad vexel ä ett beldpp af nägra bundra mark. Tjulven blef sedermera upptäckt och det stulna äterfanns; derigenom att kommissionären Paulin, som fött vexeln af korämissionären Levisson för att på densamma uöppnegoctiera pebnivgar, sökte upplysning om verkligen den påtecknade eödosseringen vore gjord af hr Enequist, I ransakofrsen härom blef Paulin, som innehaft den stuina vexeln, paturligtris så tillvida inblandad, att han måste skaffa reda på sin fångesman, men sedan han detta gjort och saken blifvit utredd, blef ban från allt ansvar frikänd, hvaremot döormstolen fällde Levisson och sjelfva tjufven, af hvilken Levizson emottagit vexeln. Hr Eneqvist, som blifvit bestulen, bief äfven såsom målsegars kallad till ransakningen vid domstolen, men anomodade såsom aflägse b-eade sin bärvarande affärzvän grosshandlaren Horneman, hos hvilken just efsarfrågan om endosseringens riktighet skett, och som derföre ändock måste besvåras med inställelse, att Sfven vtförå hans mälsegaretslan. Intet påstäsnde riktad2s härvid emot Paulin. Det oaktadt har Pau!in, sedan han lyckats fa sig från ansvaret för innebafvandet af det stolna, väckt rekonventionstalan såväl emot konsul Eneqvist Som emot grosshandlaren Horneman. Första gången då detta reköbventionsmål förekor på rådhusrättens ö:te afdelnibg, voro de svarande kallade till personlig inställelse, och hr Eneqvist hade äfven hitrest från Wisby samt var tillstädes liksom hr Horneman. Panlins vägnar uppträdde då säjem ombud hr Carl Löthman, densamme som för nägra år sedan på grund af ett erhållet patent processade mot blyhvittsfabriksbo!aget på Kungsholmen och yrkade nägra hundra tusen riksdalers böter å detsamma för bedrifvandet af en tillverkning, som fortgått flere år förr än Löthman erhållit sit patent. Säväl konsul Eneqvist som grossbandlaren Hoerneman yrkade att blifva skilda från målet, då de aldrig mot Paulin gjort några pistäenden, men Löthman, som för tillfället icke var försedd med prötokollet i sjelfva det tjufmål, hvari Paulin förmente sig hafva blifvit otillbörligt inblandad, begärde uppskof för detta protokolls företeende oeh fortsatte yrkandet om hrr Eneqvists och Hornemans personliga instäl lelse, hvartill rätten icke kunde vägra sitt bifall. Sedermera har målet eft par gånger förevarit. Paulin ä sin sida har alldeles brustit i bevisning att något påstäende mot henom blifvit af hre Eneqvist eller Horneman väckt, och yrkande har derföre å svarande sidan blifvit framstäldt att Paulin måtte böta för obefogad rättegång och fällas till å:killige rättegångskostnadssriättningar. Men nn sedan har Paulin icke afhörts då niålet förekommit. Oaktadt; älagd inställelse vid vite har han uteblifvit, och sednast i går då saken åter förevar. På hr Hornemans begäran beslöt derföre rätten att Paulin till nästa rättegängsdag skulle kallas till personlig inställelse vid förhöjdt vite. — Mälet angående det af stadsfiskal de Berg gjorda baslag å Peter Filip Abrånamssobs vttens. le vid Hornsgatan förevar i går vid rådhusrättens 5:ie afdelning. Abrahamsson är numera anträffad och i häkte inmanad. Hr de Berg yrkade anstar å Abrahamsson så väl för det han drifvit handel i öppen bod utan rätt dertill, som för det han nattetid brutit sig in i boden, sedan den blifvit af hr de Berg förseglad, och derifrän bortfört siörsta delen af det änhållna varulagret samt slutligen äfven för förfalsknipgsbrott, emedan han skulle till den skeppare, åt hvilken han öfverlemnat varorna för att nedföras till Abrahamssons hemört Calmsr län, ha öfverlemnat en fraktsedel, undertseknad: Peter Filipsson. Abrahamsson, som är född 1833 i Calmar län och här i Stoekholm haft ätskillige konditioner, de flesta på kort tid, förmälde sig dels häfva med handlanden Widlund öfverenskommit att få i dennes namn drifva handel, dels ock innan han öppnat bodeo hos handålsoch ekonomikollegium hafva gjort ansökan om att bär i Stockholm vinna burskap som mimuthandlande och nägon tid derefter äfven fått denna snsökan beviljad, på grund hvaraf han ansåg sig hafva egt rätt att öppna bo!len, ä hvars dörr-eller fönstarlucka till skylt var uppsatt en liten papperslapp med anteckning: Widlunds salubod. För öfrigt förnekade Abrahamsson att han brutit sig in i boden oeh bortfört varorna, äfvensom ati han öfverlemnat dem till skepPären eller skrifvit den med namnst Peter Filipsson undertecknade fraktsedel. 7 Hr de Berg anförde, att äfven om Abrahamssons uppgift det han förhbyrt Widiunds rättigheter vore sanna, något som nu bestriddes, då Widlund tillfrågad derom förr än boden stängdes förnekat detsamma, så innefattade sådant likväl icke något berältigande för Abrahamsson att drifva handel, emsdan sådan hyrning af bandelsrättigheter ej är enlig med gällande författningars föreskrifter om förvärfsandet af rätt att idka handel, och förklarade för öfrigt, på fråga af ordföranden om han bestämdt åtalad: Abrahamsson för förfalskningsbrott, ehurå det ej vöre kändt om nägon person funnes med namnet Peter Filipsson, hvars namnteckning Abrabzmsson skulle ha förfalskat, att han ansåg dsona af Abräåhamsson utförda handling vara förfalskning, och derföre ä honom yrkade ansvar. Deremot förbehöll sig br de Berg att framdeles få yttra sig i fråga om varornas bortförande borde anses sisom stöld. Abrahamsson begärde bli försatt på fri fot, men rätten förklarade sig i målets outredda skiek och då hr de Berg sådant bestridde icke kunna för närvaraade dertill lemna bifall. — Et8 vad. Uti poliskammaren förekom i går åter undersökningen angäende der förut omnämda jovialiska tilldragelsen bland ett begrafningssällskap, efter det en af sällskapet hoppat öfver ett plank, äfvensoni det sårskildt mot poliskommissarien Johnsson väckta yrkande att han måtte fällas till ansvar för sitt ätgörande att anbefalla skräddaremästaren H. J. E. Ferssbergs införande å polisvaktkontoret för att derstädes fråntaga honom det ur han i egenskap af enhälligt bland sällskapet utsedd prisdomarög emottagit. Målet påropas och 12 personer träda fram. De bäda vadslående parterna, läderhandlaren Bäck oeh garfverifabrikören Wetterling, iäfunno sig personligen, men prisdomaren, skräddaremästaren Forssberg, lät sig icke afhöra, utad anmälde sig skräddaren Melander att han enligt föllmakt åtagit sig att i egenskap af ombud ingå i svaäromål för Forssberg, SN ken vore bortrest. Melander ansäg sig så myeket heldre kunna uppträda som Forssberg förra gängen målet förevar, erhållit pelismästarens tillåtelse att för skötande af sin helsa få resa till ed badort, och nu yero Forssberg bortrest. Läderhandlaren Bäck äfvensom flera af de inkallade vittnena upplyste. emellerRR af trumslagare, för att eröfra Ryssland. I början, så länge barometern visade på vackart