Aftonbladet – 17 juli 1855, sida 3

staf Larsson icke kunna, i brist af bevis, fällas till ansvar för rän eller dråp, utan endast såsom för oloffigt tillgrepp af sullädret, värdt I rdr bko; hyadan den förre dömdes för andra resan stöld af detta jemte annat i Askersund stulet gods samt Carl Gustaf Larssön för snatteri. Per August Persson skulle äfven böta för uteblifvande en gäng från Askersunds rädstufvurätt. Svea hofrätt, som häradsrättens utslag underställdes, har funnit att brad under ransakningen förekommit, fastän särdeles besvärande, icke emot Peter Perssens nekande innefattade full laga bevisning till hans öfrertygande att hafra föröfvat ätalade rånet eller varit deri delaktig, samt att bevisning icke före somtmit derom, att Peter Persson tillfogat Brita Jönsdotter någon af de åkommor hvilka förorsakat hennes d5d; hvadan hofrätien förklarat, att ansvar derför icke kunde Peter Persson ädömmas, eeh att han för Jelaktighet i ränet ieke kunde sakfällas; men då likSl, i afseende å sistaämnds brott, mera än halfi bezis vere emot Peler Persson förebragt, blef saken derionan af hofrätten lemnad till framtiden, då den kan uppenbar. varda. (Före utfärdandet af utslag i ienna del hemställde hofrätten till K. M:t huruvida :eke Peter Persson borde insättas på bekännelse i äga om delaktighet i rånet, men förständigades, den 21 Juni 1853, att utfärda sitt utslag, hvilket ock edermera skett.) Beträffande Per August Persson och Carl Gustaf Larsson bar hofrätten ansett ransakningen, ehuru besvärande, ieke innefatta laga bevit siog derom, att de föröfvat ränet eller tillfogat 3rita Jönsdotter de dödande Rkommorna eller varit i berörda brott delaktige, hvadan de icke kunde tili ansvar derför fällas; äfvensom, då det ieke vora Jaglicen styrkt, att det läderstycke Per August Persson oob Jarl Gustaf Larsson innehaft, varit Brita Jönsdotter illhörigt, hefrätten fann dem ej heller kunna i afsende å lädret fällas till ansvar. Men Per August tömdes såsem för andra resan stöld af en del utaf pfvannämda, i Askersund stulna gods, äfvensom för aieblifrande ena gång från rädhusrätten i Askersuad, ill ansvar. : Länsmannen Svensson klagade öfver hofrättens utslag med yrkande, att Peter Persson, hvilzen i följd af samma utslag blifvit, till allmän bestörtning i orien, ställd på fri fot, måtte förklaras skyldig att genast räda i häkte oeh häradsrättens beslut om henom gillas, samt att Per August Persson och Carl Gustaf Larsson måtte fällas för delaktighet i brottet eller åtninstone hållas någon längre tid i enskildt fängelse för att förmäs till bekännelse. I besvären, så vidt de voro riktade met de båda sistoämde, instämde äfven två af Brita Jönsdoiters slägtingar, såsom målsegande. Peter Persson, Per August Persson och Carl Gustaf Larsson blefvo ansedda vara med mer ä2 halft bevis esvärade att hafva föröfvat eller tagit verksam del ati det hos Brita Jansdetter verkställda rån och derned förenade dråp å henne, men likväl icke om samma broit falleligen förvonen, hvadan, med ändring sf hofrättens vislag i öfverkiagade delen jemlikt 17 kap. 32 4 R. B., saken i hvad den angiek beröråe ån och dråp lemnades till framtiden då den kurde penbar varda; men derjemte förordnades att Peter Persson, Per August Perssea och Carl Gastaf Larsson, af hvilka de båda försinämde tillförene uadergått bestraffning för första resan stöld med första resan inbrott och Petter Persson dessutom för vällande til sin hustros död, samt Carl Gustaf Larsson, enligt vederbörande presterskaps intyg högst vädlig för allmänna säkerbeien, varit straffad för vanvördnad mot sin moder och fylleri samt tilltalad, men i brist ef falla bevis icke sakfälld för ätskilliga tillgrepp, skalle ä allmänna straffoch arbetsfängelset å Långholmen iosäitas för att, hvar för sig, i enskilda rum förvarade och afskilde frin umgänge med andra personer, Bf vederbörande presierskap fiiuigt förmanas till uppriktig bekännelse af omförmålde emot dam talade brett, hyaremellertid med verkställigheten af den ja filtalade i öfrigt ådömds bestraffoing komme