Aftonbladet – 17 juli 1855, sida 3

MSrnrad om sia Yvxd MUSINRASE en 1anda -snden rörande ånger och samvexqral, ade Peier Dn att bac ansett det vara så godt ac bekä wmna8 tet, och vidgick at deta skett uan hot eller rustas för missbandliog, men förnekade iräek: al 7-rklig vetskap om samma brott och all bindaale sarkan ef sina förra bekänvelser såsom ice atla (de :;tör domstolen, der man vore skridig at tala san4 . : Aven de andra två ytirade fräekt ait man icke -böfde tala sanniag för läcsmannen. utsa endas för mstolen. Carl Gastaf Larssoa basättade att hav, efter skilsvuessan från de begge aadra på lördagsaftonen, gut 1 90 mor på torpet Lugaet, kommit dit i skymnin eu och tlibrsgt natten i bennes stuga; men sedan :o4ren införhäradsrätten upplyst aut Cårl Gust. Lars03 hvsrken den natten eller nätterna nist förut och gäst efteråt varit i hennes bostad, var han först ur ad attjäppgifva hvarest han under natten uppehålis sig, men Endrade sedermera sin förra uppgift odast på det sätt, att han icke skulle berörde natt varit inne hos modren, utaa legat utanför stugan unier bar himmel. Mot alla dessa de tilltalades berättelssr, om deras andring norr om Viken ifrågavarande natt, förekomasr, dels att Sepbia Jansdotter inför häradsrätten rklarade Per August Perssons och Carl Gustaf Larsons växt och längd vara fullkomligt lika de begge rsoners, hvilka om nattea varit inne vid Lindgatan, samt fann bestämd likhet äfven i målföre emellan d:sse ch Dyssnämnde tilltalade, af HKvilka Carl Gustaf Larssens röst utmärkte den försgifoe Enotte Per, äfvensom Sephia på rösten villa i Peter Persson igenstona den, hvilken i förstugsan fastbällt Brita; dels ;ck, att på en gängstig, som från Wicna löper sydest om sjön Viken till Markebäcksby och Dabnafors .sak, Peter Persson och två yngre kerlar, dea ene Midd i hvit batt (ikasom Carl Gustaf Lars on vid bortgåendet frän Winna), blifvit sedde af ett vittne ct, omkring 7 på aftonen vid torpet Steaportea, hvarrbi de gått söderut, af ett vittse efter solacedgånen vid Gadmundstorp söder om Stenportzn, och af ä vittnen, likaledss ef:er solens nedgång, straxtsöer om Gudmundstorp vid Melängen, der likväl enast Peter Persson gies öfrer gården, men de två vogre smögo på en omväg derförbi och åter sammanäftade med Peter Perssoa bortom gården; hvarjemte ittnet vid Stenporten och det ena vid Mälängen fann de -gge yngre personerna till växt och längd likna Per Auust Persson och Carl Gustaf Larsson samt det anIra vittnet vid Melänvgen bestämdt igenkände desse; dels att ett viltne, af hvars utsago Peter Persson var yabarligen besvärad, herättade sig hafva samma natt, z1. emfllan 12 och 1, vid Dohanaforss (ett godt stycke söder om Viker) mit en karl, hvars namn vittnet eterfrågat och, när karlen syntes vilja fortsätta sin våg utan att svara, framställt samma fråga något häftigare, samt att då karlen härtill svarat några ord, vittnet genast på rösten igenkänt Peter Persson, hvilken på ylteriigare fråga, hvart han ämnade sig, uppaf ett skalle, dit han dock bavisligon ieke begaf sig; och hade detta vittnes huad under samtalet oupphörigt ställt pi någo: afstånd, sannolikt på någon sem var i Peter Perssons sällskap men för mörkret ej nes. Peter Persson anmärkte, att han al: icke kände ysgerne i den trakt dessa vittnen omtalat, eller vid Liad oeh Liodsgatan, dit en gångstig leder öster ifrån Dohnaforss; men när åtskilliga personer upplyste, att Peter Persson flera år vistats och tjenat på särskilda ställen der i trakten, hvarest han också vore allmänt käad, medgaf han detta, under föregifrande likväl att icke hafva på flera år genomyandrat eller besökt ien orten. Han upprepade icke längre med full så-. ;erhet, men ville minnas, att han och de andre gätt förbi Våkasta eller Brona (norr om viken). Om Per August Persson och Carl Gustzf Larsson ir vidare af dem sjelfve medgifvet, att de dea 19 Sept. på förmiddagen gått tillsammans från Askerund Lerbäckssägen i nordostlig riktning till en skomakare Fröjd på Ingelsby egor och Per August der rid haft med sig ett stycke su!läder, hvaraf han låat Fröjd skära till ett par halfsulor och sålt dem till Carl Gostaf Larsson för 12 sk., men lemnat ätersto dea efter sig hos Fröjd. Denna återstod är af Brita Jönsdotter i lifstiden vid besök hos länsmannen Svenson (enligt hvad han och vice länsmannen Borin, sednare såsom vittne, uppgifrit) bestämdt igenkänd såsom en del af det rånade sulläderstycket; likaså af Sophia Jansdotter inför häradsrätten. Per August Persson åter sade sig hafva köpt lädret redan den 16 Sept. af en obekant person i Askersund och burit det med sig i handen helt oförtåekt vid vandringen till Winna den 17; men två vittnen, sf hrilka det ena m5tt Per August Persson och Carl Gustaf Tärsson, når de gingo till Winna, och dei andra noggrannt gifvit akt på dem vid ankomsten dit, förklarade att ingendera då syntes bära något lä lerstycke. Härtill kom att ett vittne sett Carl Gustaf Larsson med läderstycket och Per August Persson med hvit hatt och ett stort afiångt knyte, skanbärligen islagdt i ett hvitt lakan, gå på Lerbäeksvägen från Askersund d, 19 Sept. kl. 10 f. m., och när knytet inemot Ingelsvy öppnade sig, så att innshållet föll på vägen, fuavit detta bestå icke af klädespersedlar, säsom de tilltalade velat föregifva, utan, efter hvad det syntes vittnet, af dukar eller lakan eller bådadera, som de begge tilltalade, så snart de märkte vittnet, med sårdeles brådska upptogo och åter inlade; — att ett å. Annat vittne, förutnämds skomakaren Fröjd, som il. J fseende på läderstyckets medförande till Iagelsby joeh da begge halfsulernas afskärande bekräftat de tilltalades uppgifter, tillagt, att Per August Persson vid ankomsten bar, ntom lädret, jemväl ett knyte som var oml!agdt med hvitt nytvättadt tyg, likaande. ett lakan och af sådan längd och bredd som om deri ioneslutits tro eller fyra efter mangling jä vanligt sitt hoplagda cukar eller lakan, men deramot vard. alltför stort att innehålla blott ett par byxor, en väst och en skjorta; att vittnet icke sett Carl Gustaf Larssom beatala något för de afskorna halfsulorna; samt alt återstoden af läådret, gom Per August erbjudit vittnet, men vittnet vägrat emottaga, likväl funnits qvar i stogan efcer de tilltalades bortgång; att ett vittne seit Per August och Carl Guslaf Larsson samma dag kl. 3—4 e. m. på vägen bortom Ingelsby bära kvar sitt knyte sf ungefär den längd vittnet Fröjd beskrifvit, men smalare och inlindade i hvita, rentvättads linnetyg, som liknat lakan eller dylikt, hvarvid Per August, klädd i hvit hatt; vändt sig ät vägkanten i synbar afsigt att slippa helsa på vitinet; att, enligt eit annat vittne, två efter beskrifning med de tilltalade iika klädda karlar, af hvilka den kortare (Carl Gustaf Larsson är kortare än Per Ångust Persson) burit ett hvitt och rent knyte, af den storlek och det utssende att det kunnat inrymma tre eller fyra stycken på vanligt sätt hoplagda rena lakan, en söndagsafton i Ssptember gått söderifrån åt Åsbro krog, och den kortare, när de nalkades dit, tagit af sig oeh lemnat den längra en hvit hatt i utbyte mot. ena mössa; samt alt ett vittae på Åsbro krog sets Carl Gpstaf Larsson, bärande eit knyte af byss beskrifaa dimgnsioner, inkomma söndagsaftonen den 19 Sept. I å Åsbro krog: i sällskap med Per August Persson, hvilken på fråga förnekat all bekantskap med Garl Gustaf Larsson och föreburit ett tilifalligt sammanträffande med hönom uader vägen frin Askersund. Dö tilltalade yille icks vidkännas att den 19 September hafva burit något annat knyte än ett som Carl Gostaf Larsson medfört redan vid ankomsten till Winna, bestående af byxor, väst och skjorta, inkoutna i en halsduk eller näsduk; men Wionaboerna upplyste att det knyts Carl Gustaf haft med sig dit värit smutsigt och helt annorlunna formadt än vittnana beskrifvit det eller dem som baros den 19 Sep1 tember, och två af dessa vittnen förklarade, att sistnämda knyten åter varit alltför stora att hafva tilll! omsiag en näsduk eller halsduk. ! Det är upplyst att Carl Gustaf Larsson och Per l: