Aftonbladet – 17 juli 1855, sida 2

ves att brukspatron Hedengren yttrat sig öfver major Stjernsvärds mjölkbunkar; hr Heden grens yttrande vid detta tillfälle rörde nemligen ej hr Stjernsvärds, utan major Gussanders mjölkkärl. — Frågan om major Stjernsvärds mjölkkärl och tjernor förekom först i tisdagens sammankomst, såsom äfven synes af den i dagens nummer införda fortsättningen af referatet.) (Frän Aftonbladets korrespondent.) VIII. Sammankomst med sektionen för Åkerbruket. Tisdagen den 10 Juli 1855, kl. 8—10 f. m. (Forts. från gärdåägsbl.) Br Arrhenius uppläste en skrift af br F. M. Hellgren innefattande inbjudning till prenumeration på en broschyr, hvari närmare meddelande :skulle görat om beredandet och användningen af ett slags gödsel, för bvilket dock uppfinnaren ej ännu kunde uppgifva såsom det syntes tillräckliga restiltater, emedän det blott hade afseende på första årets gröda. Derefter företogs till behandling 5:te frågan : Hvad erfarenhet eger man em odlingen ä åker af hvitbetor, moröttet, käl och majs till boskapsfoder, och i hvilka hänseenden förtjenar den ena eller den andra af dessa växter företrädet sine emellan, eller framför 8läre här begagnade foderväxter?s Prof. Arrhenius ansåg att man med fördel kunde och borde använda flera foderväxter än man förut känt till, och att rotfrukter i detta hänseende voro af de allra fördelaktigaste. Hvitbetor fordrade djup jörd; deras fördel framför rofvor och kålrötter vore, att de fredade för loppmasken och att de ej gåfvo mjölken någon bismak. Man kan så dem dels genom frö på åkern, dels genom utsättande af plantor; der då skola odlas i stort är naturligtvis det förra ändamälsenligast, det sednare för besvärligt. -Sockerbetan innehåller ock mera näringsämnen. Morötter äro väl i allmänhet odlade i mindre skala, men särdeles gagnande, om de sås i tid på djup, läs jord, såsom afdikade kärr och mossar. Kål är en alldeles utmärkt foderväxt; som den bäst går till på fet jord, så lämpar den sig bäst att så i närheten af gårdarne; man kan begzgna såväl hvitkål som den stora foderkålen; i synnerhet står den sednare länge ute på senhösten och läropar sig väl vid öfvergångön från grönfoder ute till s allfoder inne Det är dock icke rådligt, att den står länge ute, ty de nedre delarne förlora då bladen, och stjelken tilltager i vedaktig hårdhet. Majs lärer odlas med synnerlig fördel i Norge, växa till en synnerlig höjd och der ge mogna frön, men odlas icke här uppe i Sverge. Då tal. betade majskornen 6—8 dagar i vatten, uppkom hälfren af dem, som man gatt i rader. Beträf. fande dessas nu nämda företride framför äldre här begagnade foderväxter, så vore det en afgjord sak, att morötter och kälrötter vore att betrakta såsom fördelaktigare; genom utestängande af loppmasken äro de säkrare än kålrötter och rofvor. De borde derföre odlas i större skala. Ty ju flera olika foderslag man har, ju säkrare blir skörden, då ej alla kunna felslå; och ju mera olika blir skördetiden. Då de fordra bandrensning och gallring, kan detta, sågzom det lärer ske i Westergötland, öfverlåtas åt barn eller qvinfölk mot visst beting; ju större skörden blir härefter, ju högre blir lönen för deras arbete. Man lärer ge 4 sk. tunnan. Major Schantz bade odlat hvitbetor, men aldrig sått dem ensamt, samt öfvergått från fodertill sockerbetor, hvilka han funnit befordra mjölkens gräddtillgång. De hade fordrat 12—14 tums djup och blifvit sådda tidigt om våren. Svårigheten vore dock att -rhålla goda frön; man gjorde bäst i att göra sig oberoende af fröhandlaren, genom att sjelf ingamla de frön man önskar utså. Morötter iro goda att göda får och hästar med, Men det fordras owtanka vid fröas stöpning. Hvitkål bestyrkte talaren vara ett alldeles utmärkt foderslag, synnerligt lönande för ladugården. Mais hade visst odlats häruppe, ehuru det under de oblida åren gått ut; trodde dock, att det under varma somrar, som den innevarande, skulle visa sig vara fördelaktigt. Grefve Beckfris redogjorde för bruket af hvitbetor vid Landskronafabriken. Der bade man besått 270 tunnland med: denna rotffukt, hvilka dock fordrat 30 dagsverken för handrensning (bvarvid man alltid måste laga att betans rot är betäckt af jord helt och hållet); och med den utpressade massan hade man fodrat kreaturen. Sockerbetan blir mindre än foderbetan. — Försök med jodermajs hade ock blifvit anstäldt i Skåne, och hade iman varit med den mycket belåten, Den hade der nått en höjd af 5—06 alnar. De grofva stjelkarne skäras till hackelsey och det finnes knappt sågot foder som ger så mycket grädda, som majsen. Den olägenhet har den dock, att den bortfryser vid första nattfrost. Attfrön skulle erhållas rcogna i Norge trodde talaren mnäppeligen, då detta ej sker ens vid Hämburg. I år är majeodlingen i Skåne 5-dubblad. Sjette frågan: Hafva nägra nja sädeseller foderväxter på sedvare ären inom landet odisats och funnits värda Vidare spridning ? Hr Arrhenius trodde att i de sednare åren knappast någon annan ny foderväxt blifvit införd och försökt hos oss mera än fodermajs, som, äfver om man tager fröa från Amerika, medför ringa kostnad. Hvad som uppgifvits om lupiner grumdar sig knappast på rikare erfarenhet. Baron Essen upplyste, att han funnit lupinaer (särdeles Lupus hirsutus), blandat med vicker, lemna ett godt foder. Sjunde frågan: Huruledes skola de flerestädes i landet förekownande, vidsträckta, ofruktbara ljungfältean Andamåls