Aftonbladet – 16 juli 1855, sida 3

stitut ett mejeri skulle ta uppratias, nvarest undervisning i smöroch ostberedning kunde rå meddelas åt dem det önskade. Man ämnade derför från Holstein eller England inrörskrifva en sakkunnig person att detsamma örestå och inöfva dejor, hvilka härifrån skulle kunna ufgå och säkert blifva ganska bvegärliga för alla, som vilja hafva sin ladugård bättre skött och gifvande. Nyttigt vore det ock om vid de mindre landtbruksskolorna i länen dylika undervisningstillfällen förennes. Betalningen härföre kunde, såsom öreslaget är att ske vid Ulltuna, afläggas in natura (t. ex. vissa kannor mjöls) hvarigenom personernas underhållskostnader kunde minskas. Prof. Arrhenius upplyste om, att i Danmark antages af hushållningssällskapet (motsvarande vår landtbrusakademi) ett visst antal unga qvinnor, someett par år få vistas på någon större egendom, der mejeri väl skötes, och sedan utgå i landet såsom tjenare. Dylika väl ordnade egendomar finnas ock till ett ej obetydligt antal äfven i Sverge, och våra hushållningssällskaper borde derföre anslå nödiga medel till befordrande af det ifrågavarande ändamålet på ett ungefärligen lika sätt. Några alldeles enkom för denna industrigren upprättade läroverk nsåg talaren .ännu temligen öfverflödiga. I södra Sverge äro vanligen ladugårdarne bortarrenderade till mejerifolk, der personer uppammas, hvilka i sin mån kunde användas till kunskapernas spridande härutinnan. . Major Gussander förmenade, att det åsyftade ändamålet kunde vinnas genom spridande af den af honom utgifna afhandling om en god metod för smörberedning, samt derigenom att man befordrade afsättningen af hans mjölkkärl, hvilkas nytta han ansåge afgjord och obestridlig. Hr G. De Mare tyckte, att ett möte som redan så varmt förordat anslags beredande för att inrätta skogsinstitut och läroverk för skogvaktare, väl skulle handla konseqvent om de förordna inrättningen af undervisningsanstalter för dugliga mejeriidkerskor, hvilka undervisningsanstalter, om man ej ville hafva dylika för hvarje län, dock borde finnas för hvarje större distrikt. Hr Stephani trodde ej så utomordentligt på nyttan af mejeriskolor. men fastmera på nyttan af personer som kringreste och lemnade undervisning härutinnan åt den som deraf ville begagna sig. I Westmanland hade man således haft besök af en holsteinare, hvilken ådagalagt huru mycken nytta häraf kunde vinnas. : Baron Kremer ansåg, i likhet med prof. Arrhenius, det vara ändamålsenligast, att man kunde få till större egendomar skicka personer att erhålla nödig undervisning i mejeriyrket. Har sjelf upprepade gånger sändt dejor till Sparreholm, och funnit detta för dem och sig gagneligt. Att kringskicka personer som befordrade saken meddelst undervisning och råds meddelande, vore visserligen väl, men man hade redan begärt nog stora anslag till jordbrukets fromma för att icke vara särdeles belåten om blott dessa kunde beviljas. Instämde föröfrigt i hr Arrhenii förslag, att hushållningssällskapen skulle befordra saken på sätt han antydt. Hr G. De Marå trodde, att mejerikonsten vore så pass omfattande och vigtig, att man deri ej kunde vinna full och nödig insigt genom de upplysningar, som af kringresande personer kunde meddelas, utan yrkade fortfarande på ett förord för undervisningsanstalters upprättande. Frih. Sprentporten erkände nyttan af att i den omnämde rigtningen komplettera Ulltuna, men befarade, att detta för hvad man nu afsåge skulle befinnas alltför litet. Då frih. visste att många ställen funnes i vårt land, hvarest ostoch smörberedningen skedde på ett utmärkt sätt, så önskade han att landtbruksakademien skulle förskaffa och meddela underrättelse om dessa egendomar, för att, med deras egares bifall, och på med dem aftalade vilkor, man dit finge sända personer att inhemta nödig undervisning. Hr Georgi berättade om fru Schucans resor i vårt land och huru godt det gjordt, samt hvilka frukter häraf blifvit synliga. Drog deraf den slutsatsen, att han i allo kunde instämma med hr Stephani. Hr v. Heyne ansåg det ej nyttigt att, såsom man nu ville vid Ulltuna, sammanföra dejor och landtbrukselever. Att åter upprätta särskilda instituter för de förres bildande, skulle ha den olägenheten med sig att de ej der kunde erbålla tillräcklig sysselsättning. Ville derföre att personer skulle kringresa. Hr Wulf deremot menade, att då iallmänhet ännu så mycket återstår att göra för fruntimrens utbildning, så kunde de under sitt vistande vid undervisningsanstalten använda den möligen öfverflödiga tiden med lärandet af andra saker som för dem kunde vara af lika hög vigt. Statsrådet Moinichen -meddelade den underrättelsen, att sällskapet för Norges väl införskrifvit en sakkunnig person som kringreste i landets särskilda distrikter, och att landtbräkare hade fillstånd att medsända honom ett par qvinliga elever, samt att premier blif-. vit utsatte för karlar, som bevisligen med framgång sysselsatt sig med mejerihandterinen. g Hr G. De Mar ville bestrida värdet af de af fru Schucanis biträde vunna resultater, hvarom andra personer hade en motsatt erfarenhet; samt trodde, att det ej gick an att skicka svenska pigor på landresor med en holsteinare. Ar Stephani åberopade sin erfarenhet att fru Schucani bildat personer, som tal. haft i sin tjenst, samt att han funnit dem rycket be-( gagneliga. Frih. Ugglas hade väl ej sjelf begagnat fiu Schucani, men hört af andra, att de ej varit synnerligen belåtna med hennes åtgöranden. Dessutom gälde henses resor hufvudsakligen att utlära metoden för tillverkandet af ett visst slags ost, som nu mera ej synes pe po AR Ån