Aftonbladet – 13 juli 1855, sida 2

8:0. Att åklagarerätten i dessa mål må företrädesvis, tillkomma : jägeribetjeningen, enligt de föreskrifter. som. särskilt meddelas densamma, ävansom att målen, efter sin beskaffenhet, uppiagas ech afgöras antiogen af do ordinarie demstolarne, konungans befallningsbafvande eller i vissa fall af öfverstyrelsen för skogsväsendet. Baron Kremer ville i Lidköpingsbeslutets l:sta punkt hafva det tillägg, att det vore nyttigt om vid landtbruksinstituterna sådane personer bildades, hvilka kunde antagas för att biträda enskilda egendomsegare samt lemna id och upplysningar vid skogarnes behanding. Baron Sprengtporten ville ock det tillägg, att då vi vid landtbruksskolorna sakna undervisning för skogvaktare och då nu intet ställe finnes hvarifrån sådane kunna erhållas, särskilda skolor måtte för dem upprättas. Löjtnant Kremer förenade sig med baron Sprengtporten i det af honom framställda förslag. Lika vän talaren var af eganderättens helgd, lika vän är han af kunskapers spridande och trodde att detta varit bästa medlet att sätta den enskilde i stånd att på bästa sätt vårda ett eget intresse. Bar. Hamilton biträdde visserligen förslaget, men erinrade om att jernkontoret vid skogsinstitutet, som nu flyttats till Nora och förestås af hr Obbarius, lemnat tillfälle för skogvaktares undervisning, ehuru detta vore otillräckligt. Att åter erhålla dylika skolor i hvarje län vore mindre nödvändigt, ty dels äro ej alla skogrika, dels är tiligången på lärare mycket begränsad. Grefve Hamilton önskade att man i fråga om undervisnings meddelande skulle uttrycka sig: blott i allmänhet, utan att ingå på något ordnadt skolväsende i det afseendet. Baron Kremer ansåg det deremot vara en hufvudsak att mötet uttalade åsigter om behöfligheten af dylika undervisningsverk och personer. Uppå derom gjord proposition bifölls 1:a punkten af Lidköpingsmötets beslut, hvartill fogades de amendementer, att anhållan skulle göras om ännu ett skogsinstituts inrättande, om att sådana personer måtte anställas, hvilka under resor i landet undervisade i en lämplig skogshushållning, samt att skogvaktareskolor, fast ej bestämdt i hvarje län, måtte upprättas. Dernäst företogs andra punkten: patt inom samtlige länen måtte anställas en så fullt tillräcklig skogsoch jägeribetjening, att densamma kunde hafva en fullständig uppsigt öfver kronans samtlige, äfven till boställsinnehafvare och åboer upplåtne skogar, såmt att mot lindrig ersättning biträda enskilde vid skogarnes indelning och skötsel.s Baron Kremer ansåg att punkten genom föregående beslut vore öfverflödig. Baron Sprengtporten upplyste om att det vore fråga om allmänna parker, allmänningar, boställen och kronohemman. Prof. Arrhenius visade huru det är genom ett exempel af utmärkt vård af det offentliga, nyttan hemtas för det enskilda. Baron Kremer instämde. Kammarh. Paykull trodde punkten särdeles vigtig, ty flera särdeles skogbärande provinser (t. ex. Norrland) ha alldeles otillräcklig jägeribetjening, eller alldeles ingen. Statsrådet Fåhreus upplyste att frågan om jägeripersonalens ökande hade: hosregeringen förevarit , men att mera inskränkte tillgångar ej medgifvit mera äa dess provisionella förstärkande i trenne län hvaribland ock Norrland. Kongl. Maj:t vore sinnad att i ämnet aflåta proposition till Rikets Ständer. Punkten bifölls. Tredje punkten: patt då tillgrepp af skog, hvarigenom betydlig skada varder egaren förorsakad, bör. betraktas lika brottsligt som annat tillgrepp, straffbestämmelserna för skogsåverkan måtte varda skärpta samt förbrytarne derjemte åläggas ersättningsskyldighet, fullt motsvarande den skada och förlust som genom åverkan bl:fvit förorsakade. Hr Paykull ansåg det visserligen rätt att straffbestämmelserna skärpas, men ej så att tillgrepp af skog måtte anses såsom stöld. Ty då nu ett dylikt tillgrepp kan åklagas och framkalla värjemålsed, vore det nödigt att ha talrika bevis om stämning för skogsstöld skulle kunna göras. Deremot borde böterna för skogsåverkan skärpas. Sedan baron Hamilton upplyst att orden: beslutet att tillgrepp af skog måtte betraktas som annat tillgreppp ej innebure att det skulle anses som stöld, bifölls punkten. Fjerde punkten: att nu gällande lag om stängselskyldigheten måtte förändras såsom varande en af de väsentliga orsakerna till skogens utödning. Bifölls utam diskussion. (Forsta. följer.)