Aftonbladet – 13 juli 1855, sida 2

med god hushållning, det vore en pligt att så skydda och vårda densamma att den bibehålles, ja förökas. Lagstadganden borde derför förbjuda skogsödning och anbefalla återsådd. Baron Saltza äskade föga den frihet som ej stäfjas af lagen, men högeligen frihet i eganderätt och enskild ekonomi. Ville derföre att så få lagbestämmelser som möjligt i fråga om skogens behandling skulle göras; ty lätt vore att stifta lagar, omöjligt att vidmakthålla dem. Förordade deremot ökade straffbestämmelser mot våldkräktningar och olofliga tillgrepp, betryggande af landets rätt mot oförnuftigt svedjande samt bifall till baron Sprengtportens förslag n:o 5, att då vid förefallande laga skiftesförrättningar afröjd skogsmark lägges till skog, det å kartan antecknas inom hvilken tid, som i allmänhet icke bör öfverstiga 15 år, den bör vara besådd eller planterad, samt växande skog derå uppdragen. tlandet, Tysklard, Frankrike och Danmark har en ordmad och rimutiös skogslagstiftnizg; men förhållandet der är väsentliges olika mot hes oas. De äro slättländer, der man kan hålla reda påshvarje träd; men hos oss är skogar öfvervägande. — Naturlig återcådd är att hoppas på allestädes, der man ej hugger allt för mycket. Om god eftersyn lemnas i vården af kronars egna skogar och af upplysta egendomsegare, så verkade detta bittre än alla reglementariska föreskrifter. Baron Hamilton ville reservera sig mot frasen att återsådd och bjelpgallring a? skog skulle vara ostande, umder dat det endast vore de efterkommande som deraf droge någon nytta. Om enskilda skogsegare låtsas talera och värdera sin skog, så kuana de, med nödig hjelpgallring rätt szart sjelfva komma i åtrjutande af hushållningeas frukter. — Ville att man skulle återkalla det vid Lidköpings möte i denxa fråga fattade beslut, hvilket visserligen delvis antogs till omröstning blef af riksdagen bifallet och anmält till Kgl. Maj:ts sanction samt ru behandlas af en komite. F. landtmätaren Widmark biträdde nyssnämde förslag. Statsrådet Fåkreus upplyste att Lidköpings mötes beslut visserligea kommit till Rikets Stämder, mean der ej bifallits. Dethade ock blifvit till eivildepartementet inlemnmadt, oe med anledning af frågans vigt hade Kgl. Maj:t nu velat gexom en komits märmare bereda den riksvigtiga frågar. Bar. Hamilton ursäktade sig att genom en utländsk resa under riksdagens lopp hafva. varit i okumnigbet om dess tillgöranden. Derefter framställde ordförarden till öfverläggningsämae första puskten af Lidköpingsbeslutet: att främjandet af en fullständig kännedom om skogarnes värde och betydelse samt ändamålsenliga behandling med afseende så väl på deras närvarande som framtida bestånd är i högsta måtto önskligt, och att jemte det undervisning häruti bör lemnas så väl vid skogsinstituten som vid landtbruksläroverken. Hushållningssällskaperna böra söka verka till spridning och allmännare insigt i skogsskötseln samt uppmunira till en bättre skogshushållning.: Hvarjemte bar. Sprengtporten uppläste de af honom uppställda allmänna grunder för en lagstiftning rörande de enskilta skogarne: 1:0: Att ieke allenast all rätter skog, utan undantag för den, som eges af enskild man, sedan densamma, ä behörigea upprättad karta med dertill hörande baskrifning, blifvit sem sådan ansedd, och hvil xen,-till skilnad från kemskogen, som är uppdragen inem gränserna af de edlade egerna, här benämnes utskog, icke för afverkas på annat sätt, än sem är förenigt med dess återväxt, utan att äfven hemskosen behörigen fredas ech bevaras. Der skog, som vid kartån3 upprättande bafinnes växa ä impedimenlerna inem de odlade egorea eller å de stelare höj derna inom hagmarken, må sålunda väl kunna på än damälsenligt säst gallras, men ieke afrödjas. Att då izgen karta finnes, ä hvilken skogen till sina gränser är upptagen, eler när de upplysningar som genom karten kunna vinnas äre efulistärdiga, ofvanarförda bestämmelser gälla för all skog som växer å stenbunden ech bergbunden mark eller ä sandme; dess emfång eller brlägenhet inom egoraa må vara hvilken sem helst. 2:0. Ast till uppaåerde af efvannämde ändamil, alla huggningar böra :å inrättas: att den afrerkade marken antiogen kan befröas från angränsande ståndskog eller från fröträd, som till erforderligt antal blifvit qvarlammade å den jerdvidd hvarå falling skett, så framt icke det naturliga befröandet ersättes genom handsidd eller plantering. Och detta vid äf tyr för egaren, om han annorlunda förfar eller st Esidosätter de försigtighetsmätt sem kucna vara behöfiga till betryggande af skogens återväxt. att blifva ålagd ofördröjligen vidtaga de åtgärder, i följd af hvilka skog i fuN växt, inom 10 är, åter är uppdragen i dem afverkades ställe. 8:0. Alt undantag frän efvanberörde föreskrifter likväl må ega rum då bärande skogsmark uppbrytes till åker eller då skog behöfver sfrödjas för uppförandet af bestad, anläggandet af väg, upptagandet a! stenbrott, eller för sandtägt och likartade ekonomiika behof, liksom då skog behöfver fällas till förekom mande af skada å odlade eger. Dock att af skogen icke mer afrödjes än för ändamälet är nödigt. 4:0. Att allt svedjande å stenbunden och bergbunden mark samt sandmo, belägenheten må vara inem eiler utom inegorna, må, vid särskiltansvar och sådan Äterplanteriogsskyldighet hvarom i 2:dra puukten handlas; vara förbjudet. 5:0 Att då vid förefallande lagaskiftesförrättningar ufröjd skogsmark lägges till skog, det å kartan antecknas inem hvilken tid, som ieke i allmänhet bör ödfverskjota 15 år, den bör varå besädd eller planta rad samt växande skog derk uppdragen. 6:0. Att då skogsmirk uppmä:es hvarå odling kan förekomma, det å kartan noggrant och inom bestämda gräntör utmärkes, hvad af stogsmarken må, mod afseonde å jordmånens beskafevhet, kunna med fördel till åker och äng eller rätter beteshage snsläs, deck, att till beteshage intet fär afstis från skogen, om marken bestär af en så svag sandmo ellar är sä stenbunden att dess användande till bete för hem manet är mindre förmänligt än dess bibehällsnde sill skog. Börande sidans smärre odelbara rymder ioom skogen, rom ieke kunna uppodlas utan att försvära Vården af det hela eller göra afbrott i skogens sträekning, icke betraktas som odlingsmark, utan bibehållas vid skogen, samt . 7:0. Att dessa bestämmelser iakttagas å alla landtmäterikartor, som hädanefter upprättas, så sti den naturliga skogsgränsen, hvarmed förstis gränsen för de eger, hrviika på ekomomiska grunder bords vara a0slagna till skogväxt, hellre än att till andra ändamål användas, liksom å andra sidan den odelbara jorx AA AR RR PRE RR RR Ly