Aftonbladet – 10 juli 1855, sida 2

Jag har befallning att förstöra alla kustfartyg, hvilka med säkerhet visat sig vara rysk egendom, och som kunna påträffas ankommande eller afgäende i finska viken, då de ej ega tillräckligt värde attbehällas såsom priser; men det har blifvit mig älagdt att ej tillfoga skutor eller smärre lastbätar nägon skada, hvilka påträffas tomma liggande för ankare, eller sävida de ej begagnas för att drifva handel. Denna deklaration synes; bestämd endast för tidniogsläsare och tidningsskrifvare, för att bedraga de förra och för att bereda de sednare möjligheten att ända till skyarne upphöja de allierade flottornas men niskoålskande och med folkrätten öfverensstämmande förfarande. Flottans enskilda kryssare mäste likväl hafva erhållit helt andra instruktioner eller åtminstone tillåtelse att ej fästa nägot afseende på deras amirals deklaration. Osktadt amiral Dundas omförmälda deklaration af den 29 sistlidne Maj, hafva de fientliga kryssarne, enligt nu ingängne rapporter, ytterligare i skärgården utacför Nystad norrat till Lökö, den 1 ionevarande Juli uppbrännt tre, nystadsboer tillhöriga, för ankar liggande, aftacklade fartyg jemte en skonert från Kristinestad som sedan sistlidne höst legat på grund vid Lökö och har fienden derjemte plundrat tvenne torp ä Rasdois holme i Nykyrka sockens skärgärd. Utan afseende å ofssn åberopade deklaration utsändes den 27 Juni ifrån tvenne på Kristinestad: redd föregående afton ankrade fientliga ängare 7 välbemannade slupar, af hvilka en under parlamentärflagg närmade sig staden och aflemnade ett till borgmästaren stäldt bref deri kapten Otter, under hot af stadens uppbränniog, bland annat fordrade att en till hälften försänkt, otacklad skonert jemte inventarier skulle utlemnas. Den 28 Juni togs af fienden uti Ulfversö by i Föglö socken en bönder tillhörig ny skonert samt en mindre jakt, hvarutom fientligt manskap ä ätskilliga punkter af Åländska skärgården tillgripit får, båtar, fiskredskap, klädespersedlar och hvarjehanda husgeräd., I föregående n:r yttrar samma tidning: Uti en telegrafdepesch af den (19 Juni) 1 Juli, inrapporterar guvernören i Wiborz att en fientlig ängbät vid Pytärlaks den 30 sistlidane Juni uppbrännt och förstört ej mindre än trettio smäårrefartyg tillhörande enskilde personer. Det är på sådant sätt amiral Dundas utöfvar den humanitet, hvilket ban så högtidligt inför Europa proklamerar! Är detta ett lojalt Och ärligt krig, ett krig sådant man väntade att det skulle föras af en bland Europas mäktigaste och mest civiliserade nationer? Kan detta nesliga plundringståg längs Finlands kuster, hvarigenom enskilda invånare, arma bönder och fiskare beröfvas sin egendom och briogas till tiggarstafven, inverka det ringaste på krigets, den stora frägans, utgäng oeh lösning? eller kan det skänka det stolta Albion den ringaste ära? Nej! Det är sålunda för att tillfredsställa de lumpnaste begär och intressen, som England icke aktarunder sin värdighet att i Österstersjön uppträda säsom en vanlig simpel :jöröfvare. Och hvad är väl detta den engelska flottans sjökrig annat än en serie af en plundrande pirats bragder? Om en fientlig landtarmå företoge sig att i sin motständares land, hvarthän han komme, plundra och uppbränna den fattige, fredsamme landtmannens koja, att beröfva honom hvarje medel till upphä!le och att mot den enskilde utöfva en låg och oädel hämnd; om en fientlig landtarm med ett ord förfore i sin motständares land på samma sätt som den epgelska flottan nu förfar utmed Finlands kuster, männe dess bedrifter då icke skulle stämplas såsom stiende i den mest skriande motsats till tidehvarfvets civilisation? Månone de icke skulle anses säsom talande bevis på den räaste sinnelagets och tänkestttens barbarism ? — Vi tro det ätminstone, och vi äro öfvertygade att den omuatliga häfden en dag skall till sitt rätta värde och sin sanna betydelse uppskatta och gifva namn ät dessa det stora krämarfo!kets hittills namnlösa bragder. — Nystad. (Finl. Allm. Tidn.) Den 20 Juni kastade 2 fientliga fartyg, I skrufkorvett och en ångare, ankar i närheten af staden och fordrade genom parlamentär, att alla fartyg i hamnen, äfvensom all kronans egendom, skulle utlevereras samt staden ställa proviant. Derpå lemnade magistraten ett undvikande svar. Den 21 Juni lade en fientlig båt till i hamnen, men då det upptäcktes, att af derstädes förtöjda fartygen det ena var utan master och det andra fyldt med vatten, gjorde fienden dem ingen skada. — Samma dag gingo 5 bevärade sluper till Nyky ka socken, der de uppbrände 3 fartyg; och följande dag fortfor fienden att uppbringa kofferdifartyg äfven i andra trakter samt uppbränna dem. Under dessa exkursioner gick fienden icke sällan i land, bröt sig in i kustinvånarnes visthusbyggnader och valde sig der hvad han ansåg för bäst. — Ännu eger man ej fullständiga uppgifter om antalet af de fartyg fienden uppbringat och brännt; såvidt man vet, hade fienden tagit med sig I tremastadt fartyg och 6 skutor med ved samt uppbrännt 12 större och mindre fartygn. — Från Fårösund skref G. L. T:s korrespondent den 3 d:s: Inkomne fartyg, den:27 Juni: engelska transportångarne Jupiter och Braunschweig. Den 30: engelska transportångarne Royal Adelaida och Mercator. Den 1 Juli: danska jakten Anne Marie med proviant, engelska skrufkorvetterna Pylades och Archer. Den 2: engelska kolbriggen Heron. Afgängna fartyg, den 28 Juni: Jupiter och Braunschweig. Den 30: Royal Adelaide och Mercator. Den 3 Juli: danska jakten Anne Marie, svenska skoaerten Glunten (Holm), d:o slupen Helena (Säderberg), d:o d:o Svan (Andersen) och d:o d:o Carl Otto (Nordblom).