Aftonbladet – 10 juli 1855, sida 2

samhet, hon har djupt sårat mig. . . Säga hvad man vill, men hos denna afföda, hos denna klass af menniskor får man icke söka känslor af grannlagenhet; begär ingenting af dem, intet, intet, intet... Ni må föda upp och tämja vargen, han söker ändå alltid efter skogen... Det lärde mig... Med ett ord, jag ville bevisa er... att... Men utan att fullfölja sitt tal, lutade sig Zwerkoff åt vagnshörnet, ordnade vecken på sin kappa och sökte förgäfves att dämpa sin sinnesrörelse. Läsaren inser nu hvarföre jag med så mycket deltagande betraktade mjölnarhustrun Arina. Är det längesedan du gifte dig med denne hedersman ?, frågade jag. Två år.n Två år? Herr Zwerkoff gaf dig då tilllåtelse ? Jag är friköpt.n Af hvem ?n Af Sawili Alexiewitsch.s Hvem är det? Min man. Ermolai skrattade i mjugg. Har herr Zwerkoff talat med er om mig? tillade Arina efter några ögonblicks tystnad. Jag visste ej rätt hvad jag skulla svara på denna fråga, men mjölnaren ropade henne just i detsamma, och hon skyndade emot honom. Har hon en beskedlig man? frågade jag Ermolai. sIcke just så elak.s Ha de bara? De hade ett, men det är dödt. Hon hade då mycket behagat den här mjölnaren, efter som han friköpte henne? Betalte han mycket ?.Det vet jag icke. Hon kan läsa och skrifva,