Aftonbladet – 10 juli 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 10 Juli. De i Storbritanniens hufvudstad redan två sånger upprepade söndagsoroligheterna äro företeelser som väl förtjena en större uppmärksamhet, och som icke sakna politisk vetydelse, enär de tillkommit såsom ett nytt sravarhen mot denna aristokrati som så länge prövat folkets tålamod och nu, i fall den ej fter sin vana räddar sig genom välberäknade ftergift r, i det närmaste synes hafva uttömt let. Såsom bekant är, firas i England saboaten ganska sorgfälligt, men likväl icke på långt när med samma dystra pedanteri som i det angränsande Skottland. Detär sannt, alla teatrar äro stängda; baler och konserter, vare sig offentliga eller privata, äro proskriberade; avarje piano tilläses omsorgsfullt och öppnas örst följande morgonen, o. s. v. Men folket njuter ändå i allmänhet på ett behagligt vis sin söndagshvila, och sedan man två eller tre gånger på olika tider af dagen bevistat gudstjensten i de öfverfyllda kyrkorna, svärmar medelklassen, särdeles sommartiden, ofantliga skaror i de sköna stora parkerna, eller företager längre utflykter i Londons högst inbjudande omgifningar, hvartill talrika jernvägsexkursioner — så kallade Sunday rains — och de oräkneliga Thames-ångbåarne, med sina otroligt låga passageraretaxor, erbjuda beqväma och mångfaldiga tillfällen, under det aristokratien eller le beau monde, pligtskyldigast efter den oeftergifliga fashion, exponerar sig och sina ståtliga ekipager under en stolt och afmätt färd genom Hyde-park. En af de vackraste sidorna af denna sabbatsfromhet är omsorgen att för de arbetande och tjenande klasserna göra denna dag till en verklig hvilodag. Sedan några år tillbaka utdelas på söndagen inga brefposter, för att hålla postverkets tjenstemän och de otaliga brefdragarne fria från arbete och på samma RR ———————-soma