Aftonbladet – 7 juli 1855, sida 3

dag gjorde honom uppmärksam derpå, svarade han mig att en koja nödvändigt måste hafva lukten af menniska, hvitkål och nybakadt bröd. Men se då hvilken snygghet det råder öfverallt i Kalinitschs lilla eremitage.s sVore det annorlunda hos honom, då skulle han ej kunna befalla öfver bienas, sade Khor suekande, hvaraf jag kunde förstå att biskötseln ej var för honom ett lika godt näringsfång som för grannen. Då vi dagen före min afresa diskuterade om hvarjehanda, tyckte han sig hafva god anledning att fråga mig: Har du något jordagods, herre ?s aJa.n Ligger det långt härifrån ? Ett hundra werst. Bor du på din egendom ?o Ja, emellanåt., Men du hemtar hellre frisk luft med bössan på axeln, inte sannt? Att jaga är min glädje. Bra, bra! Skjut så mycket du kan, tjädrar och orrar; det är god mat för jägare, och sådana foglar förstår man sig på att laga till öfverallt, men lyd mitt råd, ömsa ofta, ömsa mycket ofta byålderman. På fjerde dagen mot aftonen skiekade herr Polutykin, som nu kommit tillbaka från staden, ett bud fill mig; det gjorde mig ondt att skiljas från den redlige gubben; jag sade ett hjertligt farväl åt Khor, åt Fedia och åt hela den öfriga familjen, och derpå steg jag upp i telejkan med Kalinitsch. Vi få vackert väder i morgon, sade jag till honom, i det jag betraktade himlen, som. var myeket klar. Nej, det blir tvärtom regaväder,, svarade han mig; vildanden flyger med stora ving: slag från slätterna, och gräset har en starklukt. Vi körde in i em småskog. Kalinitzeh sjöng, huru mycket han än kände stötarne af vagnen, på hvars betten han satt, och har hade ögat eaflåtligt riktadt åt solnedgången. Följande dagen lemnade jag herr Polatyking gästfria hom. (Ferts.)