Aftonbladet – 7 juli 1855, sida 3

ha qvinnorna ibland gått ända derhän attföröfva bodrägt; de ha afhändt sig hela partier if bampa och lin; detta är en ofantlig förkofran i örnarnes industri. De äkta männen hafva å sin sida blifvit slugare, och vid miusta misstanka, vid första obestämda tal om att en örn slagit ned, taga de nu plötsligt sina mått och steg till farans afvärjande. Och, i sanning det är en verklig skymf! Sin hampa böra väl husfäderna sjelfva få afyttra. De ha alltså tillfredsställelsen att sälja hampan — icke i staden, — dertill erfordrades, att de sjelfve begåfvo sig dit med varan, — men väl i sjelfva byn, åt kringresande köpmän, som, enär de ej äro försedde med vigter, bestyrka muntligen, att et pud hampa utgör fyratio näfvar fulla, och man vet hvad en nälve, en rysk näfve vill säga, helst då den gör sitt bästa. Sålunda, hvad som ej genom hustrun kommer i örnens klor, det kommer genom mannen i gamens. Sådana voro de berättelser hvilka jag, såsom sjelf oerfaren och obekant med plägsederna på landet, ganska uppmärksamt afhörde under mitt vistande i en förståndig och skarpsinnig bondes familj. Khor ställde till mig väl tjugo frågor för en enda, som jag gjorde honom, blott för nöjet att höra honom berätta. Han erfor att jag hade rest i främmande länder, och hvad tycker man väl? Vid denna tidning röjde han straxt en liflig nyfikenhet, och Kalinitsch likaså. Men den sistnämde intresserade sig egentligen blott för beskrifningen på växter, djur, trakter, utsigter, berg, stora vattenfall, ovanliga byggnader och folkrika städer; Khor deremot underrättade sig mest om administrativa och olitiska saker. Han försökte att gissa till vad jag icke sade; derefter gjorde han sina slutsatser; en dag ställde han till mig följande fråga: sÄr det bos dem på samma sätt som här hos 083, eller ha de det annorlunda? Säg, herre, säg dåls sHerre Gud! En hamn, hvad den måste vara vacker!, utropade em annan gång Kalinitseh, då ham afhörde mina berättelser...