Aftonbladet – 7 juli 1855, sida 2

Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 30 Juni. Det går ett löst tal derom, att den allmänna opinionen åter vändt sig till den preussiska politiken och att denna passiva, Fredrik den stores helt och hället förnekade politik selermera funnit sitt rättfärdigande i Österrikes iffall och otrohet, samt att den libsrala opinionen gjort herr v. Manteuffel stor orätt och sjelf genom sitt förtroende till Österrike och vestmakternas storartade intentioner skamligt låtit dupera sig. Hvad som i bitter ironi öfver situationen blifvit sagdt till förmån för den preussiska ärligheten i jemförelse med det österrikiska systemets florentinskt falska smygvägar, det vilja nu Berlinerkabinettets mer eller mindre egennyttiga advokater helt allvarsamt uppfatta derhän, att alltså detta kabinett hade rätt då det icke ville låta binda sina hönder, då det drog i betänkande, att för oklara syftemål våga penningar och menniskor. Liberala och demokrater skulle sålunda ha att inför Preussen uttala sitt pater, peccavimus ! och den regering, från hvilken hittills alla sympatier vändt sig, skulle sålunda redan för tera månader sedan skarpast och klarast ha uppfattat den europeiska ställningen. Men detta är allt idel sofistik. De menskliga tingen äro ofta nog så beskaffade, att den, som kallt och egoistiskt trånghjertadt håller sig fjerran från allt delagande, all sträfvan för stora ändamål, lätt skall uppnå bifail af dumkloka, karakterslösa räknekarlar, börsspekulanter och dygnpolitici, som endast se på nyttan för morgondagen. Men äro derföre de mål, som borde uppnås, mindre stora eller de, som ingenting vilja höra, derom mindre småaktiga? MH Det är sannt, att Österrikes fall är så djupt, att Preussen, som gått förut på vägen utfö:e, nu genom en lätt förklarlig optisk illusion nästan synes stå högre. Med Österrike har det kommit så långt, att vestmakterna nu frukta ett närmande mellan de båda tyska stormakterna på grundvalen af Österrikes sednaste bemedlingsförslag, och att grefve Esterhazys bemödanden härför i Berlin nu motarbetas af dem som förut alltid sekunderade honom, den franske och den engelske ministern. Clarendon har den 26 Juni helt öppet förklarat i parlamentet att de fyra punkterna numera äro uppgifna. Österrikes sträfvande att föreviga de fyra punkterna, derigenom ait Tyskland fördragsmässigt adopterade dem, är derföre en illa dold neutralitetsmanöver, som man i Paris och London med rätta upptagit mycket ogynnsamt. Till följd af detta förhållande måste naturligtvis vestmakterna råda Preussen att icke gå in på de österrikiska förslagen och att icke i Frankfurt understödja nägra dylika planer! Hvilken underbar förändring! Den förklarar fullkomligt, att händelserna synas ännu mera ha lupit förbi Österrike än Prsussen och att äfven liberala röster nu kunna råda Preussen att icke binda sig. Under den orientaliska frågans nuvarande diplomatiska förfall