Aftonbladet – 7 juli 1855, sida 2

ling; de roade sig med att ömsesidigt skämta med hvarandra. Dem gamle gick mig frynmtligt till mötes. Jag skulle ej kunna säga om det var derföre att jag tillbragt matten under hans tak eller af annan orsak, mem Kbor var emotmig vida uppmärksammare än dagen förut. Man har framsalt samavarn ), sade han bjertligt, kom nu och drick te.s Vi satte oss allesamman til bords. En kraftfull qvinna, en af gamla Khors sonhuetrur, framsatte ett krus mjölk. Alla sönerna inträdde efter hvarandra i stugan. Hvilka ståtliga gossar du harl sade jag till den gamle. Ja, i sanning, medgaf Khor i det hån kuaprade på en bit socker, jag tycker att våra gossar hvarken ha skäl att beklaga sig öfver mig eller öfver deras mor. Och alla bo de tillsaromans med dig? Ja, alla. De tycka om det så, och jag beklagar mig lika litet öfver dem, som de öfver mig.s aAro de alla giftx?a Der står en-krabat, som inte kan besluta sign, svarade Khor, i det han pekade på Fedi2, som eftsr vänligheten stod med ryggen stödd emot dörren. Men Vaska är ännu ung; med bonom brådskar det icke.s Och hvarföre skulle jag gifta mig? invände Fedis; jag bar det ju bra som detär. Jag vet inte en gång hvarföre man tar sig en hustru — för att lipa och tjuta tillsammans, är det inte så? Ah, din krabat, vi känna dig nog; jag bar sett dig med silfverringar på fingrarne. Du rasar gerna med nådig herrns tjenstflickor der borta? Nå, du stygge, vill du låta mig vara i f.ed! tillade gubben, härmande Polutykins I tjenstflickor; det är bra, det är bra, herr I goddagspilt!, I Hvad är det väl för godt med det att ha en hustru ?a En hustru, svarade Khor allvarsamt, är mannens närmaste hjelparinna; det är två jidoga armar som, då de läggas till hans eg ) Tökittel, försedd med fyrfat och ventil.