Aftonbladet – 7 juli 1855, sida 2

Article Image
position hvari Österrike var försatt, både genom rivaliteten med Ryssland, kallsinnigheten hos de mindre tyska staterna, grannskapet af den moskovitiska gränsen till dess bufvudstad och det hotande och väl förtjenta missnöjet hos dess egna undersåter. De börja nu misstänka, att Österrike väpnade sig med en kostnad af 16 millioner pund, icke för att hjelpa oss, utan för att hålla Ungern och Itahen i tygeln. De upptäcka till slut — hvad vi klarligen utpekade för sex månader sedan — att Österrike var så hotadt och sårbart, att det knappast någonsin var minsta rimlighet i hoppet att det skulle våga att ärligt och dri stigt sluta sig till oss. De bekänna nu — såsom vi för adertor månader sedan ovederläggligen ådagalade, såsom också Österrikes dristiga språk och käcka beteende sålänge man trodde på Sebastopols nära förestående fall gjorde alldeles tydligt — att Österrike aldrig hade haft för afsigt att gripa till vapen för vår skull, förr än Ryssland blifvit så eftertryckligen slaget och förödmjukadt att Österrike kunde göra det utan någon fara för sig sjelf och utan någon fördel för oss — att med ett ord, för att citera ett af oss ofta tillförene begagnadt uttryck, denna makt endast väntade på att komma aux secours du plus fort — till den starkares bistånd.. Det är nu från alla håll officielt medgifvet och proklameradt, att fördraget af den 2 December — hvilket vi den gången stämplade såsom ett meningslöst, ogagneligt och ingenting bindande ordkram och som England trodde mena så mycket, — i sjelfva verket aldrig var ämnadt att mena någonting alls. Och slutligen är det intet tvitvel mera underkastadt — lord Lyndhurst förklarar det öppet, och lord Clarendon motsäger honom icke — att sedan man nu i Wien temligen allmänt kommit till den öfvertygelsena att Ryssland blir för mycket för oss (England) eller åtminstone att det skall gifva oas full sysselsättning, har Österrike ingått i tystförstånd eller ett verkligt fördrag med vår fiende, att upprätthålla en fullständig och everldlig neutralitet — i kraft af hvilket fördrag de österrikiska armeerna blifvit upplösta och de ryska kårerna äro i full marsch till Krim! tlade vi tagit Sebastopol,, säger lord Clarendon, så tror jag att Österrike hade slutit sig till oss; då vi nu icke tagit det, så tror jag att vi icke hafva någon aktiv hjelp att hoppas af Österrike, — ej heller kunde man vänta det! Just hvad vi alltid sagt! ) Det finnes likväl i lord Clarendons tal tvenne anmärkningar mot hvilka vi måste protestera. Logiken i båda är besynnerlig och ej rätt bindande. Man anklagar 0ssx, säger han, att hafva låtit bedraga oss. Men om vi blifvit bedragna, måste Österrike hafva handlat oärligt. Jag tror icke att det handlat oörligt; alltså kunna vi icke hafva blifvit bedragnar. Vi förneka eftersatsen. Vi medge att Österrike icke handlat oärligt; det erkände straxt i början sin fega och sjelfviska politik; det utlofvade aldrig att göra afseende på något annat än sin egen ställning och sina egna utsigter; vi trodde visserligen att det skulle förena sina vapen med våra, men det ledde oss aldrig till en sådan tro. Är det icke möjligt att vilseledas af våra egna sangviniska hugskott lika väl som af andras oärlighet? I sannirg! möjligheten af sjelfbedrägeri borde aldrig hafva undfallit statsmän som kunde tolka en paragraf af den lydelsen, att i en sådan händelse skulle Österrike utan uppskof öfverlägga med de allierade rörande de vidare utvägar som borde tillgripas för att uppnå deras ändamålx, så, att Österrike i en sådan händelse skulle draga svärdet och kämpa vid vår sida,. Och likväl var detta den oberättigade tolkning som deraf gjordes både i lord John Russells tal och i den franska Monitörens officiella spalter. Men emellertid erkänner den ädle statssekreteraren för utrikes ärenderna att han var bedragen, ty, säger han, efter anförande af Wienerhofvets nyss gifna drillade förklaring, mina lorder, jag behöfver ej säga att detta icke är vår upp4) Särskildt i den artiksl som öfversattes i Aftenbla: det och som ådrog vår utgifrare ett högmåäls-åtal! CHELSEAS ERAN TASOSENSS TNA SEINE SEAT

7 juli 1855, sida 2

Thumbnail