Aftonbladet – 5 juli 1855, sida 3

(Insändt.) Berättelser från Ydre. Vid Andersmesse sockenstämma förliden höst, i Asby församling, beslöts nästan epohälligt, utan opposition, uppå derom gjord framställning, att försaralingens hemmansegare och brukare m. fl. hädanefier icke skola tilldela bränvin åt sina tjenare och framför allt åt uppväxande ungdom samt åt sockenhandtverkare, hvilka hufvudsakligen äro skräddare och skomakare. Till tjenare, och framför allt arbets drängar och legofolk, har hittills varit öfligt att till frukost, som ätes kl. 4 a 5 f. m. och till aftonvard kl. omkring 6 e. m. gifva bränvin med bröd, ost elter annat sofvel samt vid tröskning och andra mödosammare arbeten äfven en sup bränvin vid middagsmåltider. Sockenhandtverkarne med deras lärgossar om 10 å 12 är hafva erhållit bränvin till frukost, middag och aftonvard samt timmerkarlar till frukost, dagvard, som ätes omkring kl. 8 f. m., middag och aftonvard. Man finner lätt buru skadligt och oskickligt detta var. Församlingens komminister Lejman, lycklig predikant, varm nykterhetsvän, nitisk och verksam i befordrande af ordning och seålighet m. m., med ett ord i alla af:eenden en utmärkt prest man, var för tillfället ordförande. I tillgränsande Sunds församling har härefter samma lofvärda beslut blifvit fattadt, och nu sist uti Säby församling, som gränsar till Ydrs men är belägen i Jönköpings län och tillhör Linköpings stift. Denna församling är en af de större i stiftet. Vid sockenstämma i Malexander den 21 dennes blef resultatet helt annat. Frågan om bränvins utdelning väcktes af en utsocknes boende aldra först, men hvilken eger några hemman i denna församling och understöddes af pastor. Men en af sockneus ståndspersoner, som sjelf är stor bränvinsfabrikant, motsatte sig ifrigt förslaget och understöddes öppet endast af en f.d. nämndeman. De öfriga tego och ordföranden lät saken falla. I denna lilla församling med klen och otillräcklig sädesproduktion, men med en talrik fattigpersonal, har de föregående ären tillverkats mer bränvin än i någon af grannförsamlogarne, och denna församling är dessutom illa beryktad för auktionsoch lönkrögeri. Församlingen ingår i tre härader, hvaraf Ydre utgör den största, dernäst Göstrings, och en mindre del tillhör Vifolka härad. Skärlunda gästgifvaregård tillhör Göstrisg och således den bekante länsman Almgrens distrikt. Vid nämda gästgifvaregärd bafva afskyvårda orgier de föregäende åren opåtalt eller obemärkt fått ega rum: superi, spel och slagsmål söndagsaftnarne, någon gång längt in på nätterna, hvilket allmänt rarit bekant. Att lönbränniog, såsom ola lig och skadlig bör beifras och straffas är onekligt; men auktions och lönkrögeri äro vida förderfligare i sedligt afseende. Hr länsmän lira dock finna, som ock är sannt, att beslag å lönbräaning rendera mer än de förra. Ehuru vid den nya bränvinsförfattniogen kan vara åtskilligt att anmärka, har man dock med tillfredssiällelse fått erfara att bränvinssupandet och fyllerilasten, i är märkligt aftagitidenna och tillgränsande orter. Mer en annan gång.