Aftonbladet – 4 juli 1855, sida 3

Vid undersökning i hans kläder fanns ban innehafv: ett Nils Pehrsson tillhörigt äckur. Vid ransakning inför Rönnebergs häradsrätt berät fade lans Olsson, att sedan han och Nils Pehrsson någon tid intill den 22 Juli siatlidet år tillsamman: varit på arbete i Korga samt, dä detta arbatstill:älle för dem uppbört, öfverenskommit att söka arbete på ett annat ställe, Heagärden, hade ai denna anledaing Nils Pehrsson. dep 23 Juli iaställt sig i Hans Olsson: bostad ech der tillbragt natien, hvarefter de begge omkring klockan 2 på morgonen den 24 Juli anträdi vandringen till Heagärden. Då de acländt till norra Svalufs egor, hade Nils Pehrsson önskat att få bränvin; hyariöre Hans Olsson begifvit sig till en gärd i södra Svaluf och der köpt ett halft qvarier bränvin, hvilket Hans Olsson och Nils Pehrsson, sitande på iet redan beskrifna stället invid åkern, förtärt tillika med någon af Hans Olsson medförd mat. Detta hale skett under vänskapligt samtal i åtskillige ämnen, rid tiden för soluppgången. Oförmodadt utan nägorn 4 Hans Olssons sida gifven anledning hade Nils Pehrason med handen slagit honom i ansigtet; Hans Ols on, häraf uppretad och jemväl af det förtärda bränvinet försatt i upprymd sinnesstämning, hade dä med bränvinsfiaskan, som skall ha varit en vanlig porterbutelj, gifvit Nils Pehrsson öfver käken ett så väldsamt slag att Nils Pehrsson deraf fallit omkull. Sedan Yils Pehrsson äter rest sig upp, hzxde Hans Olsson med sin träsko tillfogat Nils Pehrssoa vid ena tinnin gen ett slag. så att Nils Pebrsson åter fallit omkull Dä denne sökte änyo uppstiga, hade Hans Olsson med en sten gifvit Nils Pehrsson uppe i hufvudet et: sag så våldsamt, att Ni:s Pehrsson deraf förlorat sansningen och förbiifvit liggande vid åkera. Betaena af ånger och förskräckelse, bade Hans Olsson uppryekt gräs och dermed bstäckt Nils Pehrsson, för tt skydda honom emet solheitan; hvarefter Hans Olsson öpppat ett af Nils Pehrsson medfördt knyte, ianehållande hans rock och väst, mössa och fickur; af hvilka persedlar rocken och västen blifvit af Hans Olsson kastade utit åkern, men uret och mössan sedtagits a: Hans Olsson, då han frän stället begif it sig till en skomakare i Munkagården, der han villbragt det öfriga af dagen. På aftozen hade Hans Olsson, qvarlemnaude mössan hos szomakaren, äierväadt till stället, för att efterse Nils Pehrsson. Under ransakningen har upplysning vuanits, at: Hans Olsson vid den af honom uppgifna tid köpt brävvin i Södra Svaluf. Nigra dagar efter dräpet aade Nils Pehrssons rock och väst påträftats i åkern. Fickuret värderades till sex riksdaler 32 sk. bko. Hofrätten öfver Skåne och Belinge har i utslag, som blifvit Kongl. Maj:ts pröfning hemstäldt, anseit Hans Olsson förvunnen, att hafva så svårt misshandiat Nils Pehrsson, att denne förlorat sansen, och derefter från Nils Pebrsson tillgripit uret oeh mössan; hvadan och då Nils Pehrsson af misshandlingen dött, och nämnde tillgrepp, äfven om Hans Olsson icke vid misshandlingens början haft för afsigt att sädant tillgrepp föröfva, närmast vore att hänföra till den i 20 kap. 9 6 missgerningsbalken emförmälde förbryelse, hofrätten, på grund af detta lagrum och 24 kap. ) 6 i samma balk, dömt Hans Olssen att för dråp och rån mista lifvet genom halshuggning. Hans Olsson, zom bönfallit om förskoning frän dödstratiet, fick umgälla sina brett med 28 dagars fångelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt samt ifstids arbete ä fästning. I afseende å frågan hurnvida efvanomförmäide af Hans Olsson från Nils Pehrsson föröfvade oloiga illgrepp borde anses för rån, eller betraktas såsom töid af den beskaffenhet i 42 kap. 446 missgerningsbalken omförmäles (nidingstjufaad), haiva de lagkloes meningar varit myeiet delade.