Aftonbladet – 4 juli 1855, sida 3

tigt skulle uträttas. Han är en af de bästa af våra generalstabsofficerare. I en följande rapport nämner ban återigen, ech på ett ännu mera smiekrande sätt öfverstelöjnan en. Ölverstelöjtnant Pellissier blef öfverste 1843 och stabschef vid afrikanska armea. Kort efter denna befordran angrep han stammen Fiittar, som jort ett häftigt uppror, ch slog den fu!lständigt. Et ir derefter vppreste sig kabylerna, på mppmaning af Sid-el-Djoudi. Förlitande sig på sitt lands naturliga fästen, trotsade de den franska styrel:en och vägrade att betala pålagan. General Bugesud marscherade emot dem och sioz dem med ringa besvär. I aina rapporter, daterads från teppen af Flissarberget, utmärker han äterigen sin stabschef mod oeh beslutsamhet. Men kabylernas underkastande bar insen synnerlig frukt. Abd-el-Kader, alltid hållande sig till bergea, oroade de franska trupperna ech de under daras beskydd stående stammar. General Bugeaud koncentrerads sina styrka i provinsen Orana, marseherade mot gränsen och mötte den mohriska armen, under kejsar Mu!ey-Abderrahmans befå!, som afiågat för att förena sig med araberna. Franske generalen vann en afgörande seger; fieuden förlorade 800 man i döde, 18 fanor och 11 kanone:. I denna lysande iräftning, som afgjorde emirens öde, kommenderade Peiissier zenstra flygeln, och öfrerste Cavaigsac centern. Knappt hade ett är förflutit förr a arabsrna återigen bröto ut i öppan fejd. Vid detta tillfälle bekläddes öfvert2 Pelissier med befälet. För att gifra rättvisa ät den tappre befalhafvarens karakter, är det nödvändigt sit omtala det förskräckliga drama som egde rum i 3rottean i Ouled Riah vid detta tillfälle, och hvilket sar föremål för så mycket omtalande i alla delar af erlden. Den 18 Juai 1846 befaun sig öfrerste Peissier i n skärmytsling mot stammens Ouled-Riab, hvars land aldrig varit underkufradi i anseende till ie många otillgångliga bergshilor der finnas. De retrerande borderna flydde till en af dessa naturliga skyddsplatser. Den parlamentär, som öfverste Pelissier sände till dem för att föreslå ett samtal, blef, tvärt emot krigsbruk och mensklighet, massakrerad på det srymmaste sätt. Brännbara meaterialier blefvo nu samrmanförde till icgången af grottan och en ny budsärare afsänd att vsrna dem för den fara de lupo om de ej öfverlemnade sig. Deu olyckliges dödsrop, hvilken de behandlade lizsom hen: föregängare, blef sigoalen till deras eget :örderf. Brandfacklan sattes i bålet, och inom kort var tälan alldeles insvept 1 lågor. De scenar som förefölle i denna bakuga kan man endast förestäla sig, då ingen själ öfverlefde för att derom kunna berätta. Skriket af qvinnor oeb bara fyllde slutligen soldaternas bjerten med ömkan, och mången rusade med risk af sitt get lif midt igenom lågorna till det inre af hålan för att om möjligt rädda. Nio hundrade brända och rhjälosade kroppar funnos sedermera utsiräckta i hopar längs marken; omkring två hundrade andades ännu men dogo under lappet af dagen. Underrät.selsen om vennva fö skräckliga exskution väckte stor sensation i alla delar af Europa och särkildt i Frankrike. National, Courrier Frangais och andra inAytelserika pressens organer ordade allsarsamt för öfverstens afskedande; åfren pärskammaren tog sasen i betraktande, och den 12 Juli uppmanade prinsen af Moskwa krigsministern offentligen att uttrycka sit missbilligande a: hvad sem förefallit. Grefve Hontalembert biträdde denna motion, ech marskalk Soult (krigsministern) tilikånnagaf sin ledsnad och aitt ogillande öfver den bedröfliga händelsen., Marstalk Bugesaud lyckades dock att försvara sin genecaradjutsnt, anförande krigets tvingande obeveklighet. Regeringen erkände s yrkan af hans argurmenter, och den 22 April 1847 utnämndes P lissier till generalmajor. Den nye generalen fortsatte sina operationer; oeh, efter att hafva bemäktigat sig åts.illiga or:er, slutade ban fälståget med arabhöfdiagen Boa-Mazas nederlag. 1851 kom general Pelissier i åtanka hos Louis Napoleon (då president för franska republiken) att befordras till divisionsgeneral. Samma år förvaltade han någen tid generalguvernörsembetet öfver Algier, i general dHautpouls ställe. band En någorlunda id om Pelissiers karakter kan hem:as från följande u:drag af en proklamation, som han utfärdade til sina soldater den 12 Oktobtr 1851: Påninnen eder, sade han, vatt J är.n sktyldira edert fädernesland allt. J egkolen alltid vara färdige att uppoffra eder, om så erfordras, för des: ärss glans ech försvaret af dess lagar.. Vid underrättelsen om Louis Napoleons statskupp, förklarade ham hela kolonien i beltgringstillståad; och i ex p:oklamation han publieerade uttryckte han sig sjelf bestämd att med alla i hans makt stående medel b behålla ordaningen så inåt som utåt. General Pelissier utnämndes till storoft:car af hederslegionsn; och, lemnande styrelsen öfver Algier till genera! Randeon, afgiet han ull Oran deo 31 Dee. 1851. Det var der han (i Ju!i 1852) utdelade örmarne till soldaterna af sin division: Vei är under dessa örnarv, atropäde han till de församlade truppsrna. som jag, den äldst: bland er aila, började min bana. Omkring dessa teeken hafva ärorika hjeltar samlats; låten dem blifva edra mönster. Vaken öfver dessa edra oskiljaktiga följeslagare. J känner säkert att J alla skolen beldre v.lja möts tusen dödar än öfvergifva edra baner.r Kort efter denna högtidlighet marseherade general Pelissier mot Laghouat och iog det ved storm. Kejar Napoleon skref till honom ett vänskepiigt bref, zratulerande honom till hans seger; det heter deruii bland annat: — Min käre genera!, — det är med s:or glädje jag läser berättelsen om desia lysande vapsenbrsagder, som nyligen hafva utför.s under er skickliga ledning. Jag väntade ingenting mindre af sn så utmärkt general och en så tapper arme., r 1854, på särskild begäran f kejsaren, mottog general Pelissier befälet öiver första armekären af franska armena i östern, hvaröfver han nn är general en ebef. General Pelissier är i sitt 59:de år oeh har tillbragt 41 år i aktiv militärtjenst. —L — Botemedel met koleran. I Paris utgör för närvaraude en från trycker snart västad skrifs söremål för allmänna nyfkenheten. Det är nemligen so till lågt pris säjbar beskrifaing em etti Ostind sa vegagnadt sätt att behandia koleran, och rom, enligt beprofvad erfarenhet, skall medföra ögenblieklig och säker hje!p. Kurmetoden har blifvit uaderställd franska vetenskapsakademiens granskning i akt och mtuing att täfla om de: s. k. Breanska priset. Telegrafrapport.f Hamburg den 3 Juli, kl. 6 e. mm. i Kurser: Paris 1983,,, Londen 13.3., Amsterdam 36. 10. Spanmål flau och stilla. Hvete utbjudes; 120 Gl ah versa 170 IRA MM Bår myvskat 25