Aftonbladet – 4 juli 1855, sida 2

(Insändt.) Några erinringar vid det Aftonbladet n:o 133 åtföljande bihanget, innehållande utlåtanden till kongl. bergskollegium af öfrerdirektören J. Åkerman. Då jag aldrig förut i någon mån befattat mig med författareskap af tidningsartiklar, är det med någon tvekan jag nu går att göra det, väl inseende det obehag sådant kan medföra. — Men då tid efter annan, så snart något om det tekniska uti jernhandteringen kommit under allmän diskussion, samma s0ismer, orediga begrepp och käpphästtermer oupphörligen i form af infallibilitetsvishet framhållas, såsom stående rätter på en matsedel, så kan tålamodet förgå äfven på en Job, och hvar och en som ej finner anrättningen smaklig må göra sitt till att få den ändrad. Det är i detfa ändamål jag tager mig friheten litet närmare skärskåda de utlåtanden som, af hr öfverdirektören Åkerman aflemnade till bergskollegium, hafva såsom bih:ng åtföljt n:o 133 af Aftonbladet. I en tid då torftigheten på tankar tyckes gå i jembredd med svaml:t af ord, är det allt skäl att hålla på, det hvarje ord må få behålla sin antagna, så koncist möjligt uppfattade betydelse, eller att åtminstone denna ej mot bättre vetande må förändras. Detta är desto angelägnare, med ju drygare pretention på kunskap, instruktion och beskyddande ryggvärn en skrift uppträder, och tvärtemot hvad vanligen antages, ju mindre den publik, för hvilken den är änvnad, är ti ämnet initierad. I den till öfverdirektören kerman ställda frågan har kongl. kollegium låtit en oegentlighet i nyssnämde afseende undslippa sig, då det begagnat ordet utsmidning i stället för tillverkning,, och öfverdirektören har i ampelt mått byggt på samma grundval. För hvar och en det minsta hemma i jernhandteringen är det väl bekant, att proceduren vid att förvandla tackjern till stångjern, den rcå nu ske i härd eller damugn, sönderfaller i två operationer, af hvilka den ena, som kallas färskning, består uti att förtaga tackjernet dess osmidbarhet och förbyta det i ståogjern, eller koncisare, till smidbart jern, den andra att gi:va det oformade sgmidbsra jernet den skapnad förbrukningen fordrar och som kallas utsmidning. Att det ej är denna sednare operation eller utsmidningen som kongl. kollegii fråga åsyftat synes tydligt af öfsverdirektörens utlåtanden, och det är påtagligt deraf, att den då kunnat tillfyllest besvaras genom att titta in uti första klensmedja, der dagligen allehanda jernsorter förbrukas i direkt beröring med stenkol, utan att denna beröring gifver det förarbetade jernet någon oart, af det simpla skäl att jernet endast för kort stund och med liten yta utsättes för de svafvelförande kolens åverkan och att, om än denna yta skulle tagit någon oart åt sig, den under hamringen på städet bortfaller i form af smidsinder. -lelt annat är förhållandet under färskningen, der hela jernmassan uti smält tillstånd sönderröres till små kora för att med största yta utsättas för smältande slaggs åverkan och dervid omöjligen kan hindras från att komma i beröring med det medium, kol eller gas, som skall åstadkomma denna smältning. Om härvidlag jernkornens yta får en oart, så blifver denna, sedan kornen svetsat ihop, inmängd i hela jernmassan och kan sedan ej bortskaffas. Af denna anledning är det som tackjern ingenstädes färskas i direkt beröring med stenkol uti bärd, utan endast med af dessa beredd gas uti flamugn eller med andra ord puddlas, hvilket hr öfverdirktören riktigt anmärker. Men när hr öfverdirektören sedan uppgifver, att gaserna af stenkol äro fullkomligt desamma som af ved, träkol eller torf, och från derna utgångspunkt travesterar kgl. kollegii fråga, så. torde åtskilligt vara, så vid premissen som formförändringen, att anmärka. När träkol eller ved brännes bestå de bortgåend2 gaserna hufvudsakligen af koloxid:as med mer eller mindre inblandning af kolbundna vätgasarter, alla i hög grad reducerande bh. e. syre till sig dragande, metallutbringande gasarter. Här må i parentes nämnas att uti jershandteringen inga andra oxiderande h. e. syremeddelande, förslaggande gasarter begagnas än vanlig atmosferisk luft. När stenkol brinna aflemna de, utom nyssanförde produkter, äfven en massa sublimeradt kol i form af kimrök, hvars ännu efter förbränningen odekomponerade återstod utgör den svarta rök man ser uppvälla öfverallt ur skorstenar der stenkol begagnas. Men äfven detta sublimerade kol är en reducerande oskadKM OLA KFN a a NM OAK Fu fo IA I