Aftonbladet – 30 juni 1855, sida 3

ner medtagen, gaf man blott några dror;parvMårbeck kände suait en olidlig smärta 1 benen. Han ville resa sig från sin plats, men: unde ej. Det gick honom så, som det re-slan hade gått Fagerström. Wallin deremot: föll i en stärkande sömn, men var följande Morgonen så makilös i händerna, att han ej; förmådde läsa upp dörren. Emellertid hade rapport afgått till West sp vik. Till följd af derifrån anbefallda åtgö råder sftersöktes och återfunnos de på isen qvarlemnade postväskorna. De 5 postförarn.e forg. indes till Westervik, der de på aftonen den Febr, intogos på lasarettet. Wallin kunde. sjelf gå uppför trapporna. De öfrige fyra må-ste bäras. På lasarettet i Westervik vårdades de förfrusne med den ömmaste Omsorg af assessor: Lemvijk. Men för att rädda de stackars postförarnes lif, måste han ändtligen tillgripa den: srymma utvägen att stympa deras lemmar. Pagerström amputerades först, den 22 Febr.. Fan förlorade alla tårna på högra foten. På. Mårbeck aftogs den 2 Mars högra benet nedanför knäet, 3 tår på venstra foten, ett stycke: af utsidan och hälen på samma fot samt Yttersta leden af ett finger på venstra handen, Wahlgren slapp med förlusten af 2:e fingrar hvardera handen och ett stycke af högra. hälen. Under amputationen ar fingrarne stodWahlgren midt på goifvet och framräckte sins. händer, såsom hade fråga varit endast om en, lätt förbindning, På Hoasselqvist aftogs em förmiddag ena benet nedanför kniet. Sem. na dags eftermiddag måste äfven det endra benet nedanför knäet aftagas. Under denna pinsamma, inom loppet af några timmar. förnyade operation, grep den själsstarke, modige. mannen stundom tag i en bredvid honom, iggande duk, förde den till munnen och tryokte, sina tänder fast deri; men ingen gång undföjk ronom något ljud af smärta eller klagan. Att Wallin snart återställdes och kunde för. obfva helbregda, får väl tillskrifvas den omständigheten, att han ända till sista dagen yckades bevara sig torr, under det att dö frige, ända från första aftonen utanför Cars wader bemödandet att dela sörjan Ce undan sjuta isstyckena, alltiomt blottsti ae sig för att plifva våta, så alt de stundöm gingo sig ned nda till fidjan, hvarsiror giöflar och undersläder frögo TM ig Omkring fötter och ben. Waliin och Wahlgren voro de försto som terkommo till hemmet. Dernäst kom Fagertröm, så Mårbeck, i början af Juli, och Hasgelqvist i medio af samma månad,